SUA remissvar

Remissvar angående SOU 2020:59 Innovation som drivkraft – från forskning till nytta

2021-04-30

I utredningen Innovation som drivkraft – från forskning till nytta (SOU 2020:59) (hädanefter kallad utredningen) lämnas förslag som syftar till att stimulera nyttiggörande och kommersialisering av forskningsresultat. Sveriges unga akademi är positiva till utredningens ambition, men tyvärr missar utredningens förslag målet och riskerar få direkt motsatt effekt. Sveriges unga akademi lämnar här sina synpunkter på utredningens förslag.

Akademin kritisk till innovationsutredningens förslag

Innovation som drivkraft – från forskning till nytta, SOU 2020:59länk till annan webbplats

Sverige är ett av världens mest innovativa länder. Sveriges unga akademi anser att våra lärosäten, genom sina två kärnverksamheter utbildning och forskning, är avgörande för att Sverige ska fortsätta vara det. Genom högkvalitativ utbildning genereras välutbildad, kompetent arbetskraft som bidrar till svensk innovation och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Genom excellent forskning skapas ny kunskap som omsätts till innovationer, vilka kommer samhället till nytta och bidrar till tillväxt och välfärd. Att verka för att kunskap ska komma till nytta i samhället är en självklar del i högre utbildning och forskning.

Utredningens direktiv, och följaktligen dess förslag, utgår från uppfattningen att svenska lärosäten brister i sitt bidrag till nyttiggörande och att innovationsstödet vid lärosätena behöver utvecklas för att stärka innovationskraften i Sverige. Vidare hävdas att svensk akademisk forskning i alltför låg grad leder till resultat som går att kommersialisera och att Sverige tappar i internationell jämförelse. Denna premiss saknar dock stöd i tillgängliga data. Forskning visar tvärtom att svensk akademi i internationell jämförelse söker många patent i förhållande till antalet patent totalt[1] och att Sveriges patentering av universitetsforskning i förhållande till FoU-satsningar är stark[2]. Sveriges unga akademi anser det problematiskt att utredningen och dess förslag bygger på förenklade och i många fall helt felaktiga premisser. Detta är det första problemet.

Det andra problemet i utredningen är att de förslag som lämnas inte är evidensbaserade. Med det menar vi att det saknas belägg för att förslagen, om de genomförs, kommer att leda till att mer svensk högskoleforskning nyttiggörs. Utredningen har inte beaktat den stora kunskapsbas som finns både internationellt och nationellt vid t.ex. institutioner för forskningspolitik och innovationsekonomi, vilket borde nyttjats som kunskapsbas för att identifiera flaskhalsar och möjligheter till att förbättra nyttiggörande. Många tidigare utredningar och analyser om innovationer och nyttiggörande i det svenska högskoleväsendet lämnas helt därhän.[3]

Det tredje problemet i utredningen är att nyttiggörande i mångt och mycket likställs med kommersialisering och patenterbara innovationer. Utredningen antar initialt en holistisk syn på nyttiggörande där ”utgångspunkten är en breddad definition av nyttiggörande där högskolorna ska verka för att andra kunskaper än forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.” Men i skarp kontrast till utredningens uttalade ambition om en breddad definition av nyttiggörande handlar utredningens förslag därefter så gott som uteslutande om nyttiggörande i form av innovation och kommersialisering, främst vad gäller tekniska innovationer.[4]

Sveriges unga akademi anser att detta är djupt problematiskt. Lärosätenas nyttiggörande av forskningsresultat är betydligt bredare än så och inbegriper t.ex. social innovation, att nya former av lösningar på tekniska, miljömässiga och sociala problem tas fram och sprids i samhället – även om dessa inte till sin art är sådana att de kan patenteras eller besitter ett omedelbart ekonomiskt värde, och inte minst själva skapandet av kunskap, där dialogen och utbytet av perspektiv är det som skapar värde och driver forskningen framåt. Utredningens ensidiga syn på nyttiggörande i form av patent och tekniska innovationer riskerar leda till att spridningen av bredare samhällsnytta hindras eller nedprioriteras, då fokus och incitament så tydligt premierar kommersialisering och patent. Inte minst ignorerar utredningen vad den samlade innovationsforskningen tydligt visar – att den viktigaste faktorn för nyttiggörande är kvaliteten på den forskning och utbildning som bedrivs vid lärosätena.[5]

Sammanfattningsvis välkomnar Sveriges unga akademi ansatsen att främja omsättningen av ny kunskap till framgångsrika innovationer. Men utredningens förslag baseras på felaktiga premisser och missar målet då den förbiser den forskning som finns om vilka faktorer som faktiskt påverkar nyttiggörande av forskningsresultat. Därmed avstyrker Sveriges unga akademi att utredningens förslag genomförs.

Sveriges unga akademi utvecklar nedan sina synpunkter på valda delar av utredningens förslag.


6.1.2 Nyttiggörandeuppdraget förtydligas i högskoleförordningen

Utredningen föreslår att högskolornas uppgift att verka för att forskningsresultat och andra kunskaper tillkomna vid högskolan kommer till nytta innefattar såväl kommersiell som icke-kommersiell nyttiggörande av forskning. Möjligheten till ett framtida nyttiggörande av resultat ska beaktas redan när forskning och utbildning vid högskolan organiseras.

Sveriges unga akademi avstyrker förslaget.

Den största effekten av nyttiggörande – inklusive kommersialisering – vid våra lärosäten härstammar från utbildning av kompetenta högskolestudenter av intresse för arbetsmarknaden samt av högkvalitativ forskning.[6] Att peka ut nyttiggörande som ett separat mål och inte som något som i själva verket kommer ur kärnverksamheten riskerar att vara kontraproduktivt.

Utredningens fokus på tillämpbarhet riskerar också att påverka den fria forskningen negativt om forskningsråden åläggs att fokusera på nyttiggörande i samtliga utlysningar. Det är nämligen inte där de mer banbrytande innovationerna tenderar att komma ifrån, utan de kommer framför allt av nyfikenhetsdriven grundforskning där forskarna inte på förhand vet vad de kommer att komma fram till.[7] Om samtliga forskningsråd styr snävare mot nyttiggörande (på kort sikt, eftersom nyttiggörande innebär att man vet något om de förväntade resultaten och potentiella applikationerna) innebär utredningens förslag paradoxalt nog en överhängande risk att Sverige på lite längre sikt kommer att få färre och mindre banbrytande innovationer.

Utredningens förslag att:
Nyttiggörandet i 1 kap. 2 § andra stycket högskolelagen (1992:1434) innefattar såväl kommersiellt som icke-kommersiellt nyttiggörande. Möjligheten till ett framtida nyttiggörande av resultat ska beaktas redan när forskning och utbildning vid högskolan organiseras.

innebär därmed att den föreslagna ändringen i högskoleförordningen riskerar att leda till olika tolkning bland landets lärosäten om vad ”organisering” innebär, och att olika typer av forskning (t.ex. grundforskning vs. tillämpad forskning) ges olika prioritet.

Om man menar allvar med att öka nyttiggörande bör insatser i stället riktas mot att öka kvaliteten i utbildningen och forskningen. Sveriges unga akademi anser att nyttiggörande är, och även fortsättningsvis ska vara, en viktig uppgift som lärosätena utför inom ramen för de båda huvuduppdragen att bedriva utbildning och forskning.

6.2 Ansvaret för nyttiggörandearbetet ska ligga på högskolans styrelse

Utredningen föreslår att högskolornas styrelse ska besluta

  1. om de närmare formerna för nyttiggörandearbetet, och
  2. om övergripande frågor rörande av högskolan förvaltat holdingbolag, såsom ägardirektiv, uppdragsmål, uppföljning av verksamheten och nominering av ledamöter i bolagets styrelse.

Sveriges unga akademi avstyrker förslaget.

Utredningen menar att det är av stor betydelse att högskolans högsta ledning, högskolestyrelsen, engageras i arbetet med nyttiggörande, uppföljningen av arbetet och hur väl arbetet fungerar i de viktigaste delarna – innovationskontoret och holdingbolaget. Sveriges unga akademi menar att detta är en konsekvens av utredningens ensidiga syn på nyttiggörande som enbart innovation och kommersialisering. Om man verkligen vill stärka nyttiggörande i dess verkliga och breda bemärkelse – att utbilda kompetenta studenter och bedriva excellent forskning – bör ansvaret ligga hos de akademiska ledarna som ansvarar för det strategiska arbetet med frågor som rör forskning och utbildning.

7.2 Uppföljning och utvärdering för återrapportering och ökat lärande (steg 2 i trappan)

Utredningen föreslår att Verket för innovationssystem, Vinnova, återkommande ska utvärdera högskolornas nyttiggörandearbete.

Sveriges unga akademi avstyrker förslaget.

Sveriges unga akademi anser att detta är ytterligare ett tecken på utredningens snäva syn på nyttiggörande som innovation. Inom exempelvis humaniora, samhällsvetenskap eller grundläggande STEM-forskning (naturvetenskap, teknik, och medicin) är en stor del av den forskning som bedrivs inte direkt relaterad till innovation. Vinnova är därför en olämplig myndighet för att utvärdera nyttiggörande om ambitionen verkligen är att se nyttiggörande i dess breda bemärkelse.

Vidare anser Sveriges unga akademi att det vore direkt kontraproduktivt att introducera en ytterligare myndighet för utvärdering av nyttiggörande. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har idag ett uppdrag att utvärdera kvaliteten i högre utbildning och lärosätenas kvalitetssäkring av högre utbildning och forskning. Vidare utvärderas forskningskvaliteten via forskningsfinansiärernas ansökningsförfarande. Då nyttiggörande måste ses i ett ändamålsenligt, brett perspektiv, där huvuduppgifterna utbildning och forskning utgör de viktigaste ingredienserna för stärkt nyttiggörande, vore det direkt kontraproduktivt att frånkoppla det från utbildnings- och forskningsutvärdering. Det finns en överhängande risk att det skulle leda till att arbetet med nyttiggörande och samverkan blir mindre integrerat i forskning och utbildning och därmed minskar. Sveriges unga akademi menar att ett sådant utvärderingsförfarande med stor sannolikhet skulle leda till ytterligare administration och dokumentation och därmed ökade kostnader som tas från pengar till utbildning och forskning, för något med ytterst begränsad nytta.

Om nyttiggörande integreras med högskolornas övriga kärnuppdrag så bör utvärderingen göras av den myndighet som tydligast har ansvar för utvärdering av högskolornas samlade verksamhet (UKÄ). UKÄ arbetar redan utifrån kvalitetsdrivande metoder med utvärdering och uppföljning av utbildning och forskning vilket tar tid och kompetens att bygga upp. Nyttiggörandearbetet behöver vara sammankopplat med den övriga utbildnings- och forskningsverksamheten, och om de utvärderas av olika myndigheter riskerar det att leda till ett stuprörstänk.

Utredningen noterar också att utredningens förslag leder till att Vinnova får dubbla roller (s. 170). Det är inte lämpligt att den myndighet som fattar beslut om stöd till högskolor, studenter och medarbetare vid högskolorna, samtidigt ska utvärdera nyttiggörandearbetet. Detta talar starkt för att UKÄ ska ansvara för en eventuell extern utvärdering av högskolornas nyttiggörande av forskning.

7.3.6 Högskolorna ska få ökade anslag till nyttiggörande och
9.1.3 Bemyndigandets storlek anpassas efter högskolornas storlek

Utredningen föreslår en ny finansieringsmodell för innovationskontoren, som baseras på högskolornas storlek. Anslagen ska medfinansieras med minst 10 procent av det maximala stödbeloppet, av högskolan. Vidare föreslår utredningen att det belopp som riksdagen föreslås bemyndiga regeringen och i förlängningen högskolorna att tillföra holdingbolagen, bör anpassas efter storleken på högskolornas totala anslag.

Sveriges unga akademi avstyrker förslagen.

De ökade anslagen motsvarar drygt 300 miljoner kronor, vilket föreslås bekostas genom att medel för forskning och forskarutbildning, de så kallade basanslagen, omfördelas. Sveriges unga akademi är starkt kritiska till förslaget. Beräkningar visar att de medel som förvaltas av holdingbolagen (även efter föreslagna höjningar) är små, i jämförelse med de administrativa kostnaderna. De årliga förvaltningskostnaderna överstiger det årliga investeringsbeloppet för de flesta bolagen.[8] Sveriges unga akademi är mycket kritiska till den föreslagna finansieringsmodellen som riskerar urholka basanslagen till förmån för holdingbolag som trots ökade resurser blir alltför små för att få något reellt genomslag. Sveriges unga akademi anser att finansieringsmodellen är ogenomtänkt och ohållbar och ej bör genomföras.

9.3.1 Förbättrad redovisning, styrning och utveckling av holdingbolagen genom ett nytt gemensamt bolag

Utredningen föreslår att de 18 statliga högskolor som nu förvaltar holdingbolag ska bilda ett gemensamt bolag (Finansieringsbolaget) som tillhandahåller gemensamma stödfunktioner, upprättar gemensam redovisning av holdingbolagens samlade verksamhet och underlag till Regeringskansliet. Bolaget ska också ansvara för beslut om finansiering för så kallade projektbolag.

Sveriges unga akademi avstyrker förslaget.

Utredningens förslag bygger på en centralisering av holdingbolagen och att styrningen förflyttas till ett centralt bolag. Sveriges unga akademi ställer sig frågande till detta då det innebär en ökad detaljstyrning och likriktning av det stöd som erbjuds. Det går tydligt mot idéerna i autonomireformen då universiteten befriades från statlig detaljstyrning med ökat självbestämmande och större frihet som mål. Sveriges unga akademi är mycket tveksamma till att en centralisering av holdingbolagen kommer vara till gagn för lärosätena och tror att det är viktigt att lärosätena själva kan styra över och utforma verksamheten utifrån de förutsättningar som finns i regionen.

[1] Ejermo (2012) Gammal uppfinner bäst – lärosätenas effekter på patentering via anställda och studenter. Ekonomisk Debatt, årg 40, nr 3, s 37–51

[2] Ejermo och Kjällström (2017) Hur effektivt tar akademin fram innovationer? Ekonomisk Debatt, årg 45, nr 2, s 29–40

[3] Se t.ex. Ejermo ovan, samt Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet (2016) SOU 2016:72.

[4] Av utredningens 50 förslag handlar 31 om holdingbolag och innovationskontor. 5 förslag om immaterialrätt och 2 om entreprenörskap. Ett om medel för kommersialisering.

[5] Se t.ex. Mowery & Nelson (2004) Ivory tower and industrial innovation: university–industry technology before and after the Bayh–Dole Act. Stanford University Press: Stanford, CA.

Goldfarb & Henrekson (2003) Bottom-Up versus Top-Down Policies towards the Commercialization of University Intellectual Property, Research Policy 32(4):639-658.

Perkmann et al. (2013) Academic engagement and commercialisation: A review of the literature on university–industry relations. Research Policy, 42, 423-442.

[6] Se t.ex. Åstebro T. et al (2013) Startups by recent university graduates and their faculty: Implications for university entrepreneurship policy. Research Policy, 41: 663-677.

Bourelos, Beyhan och McKelvey (2017) Is the prominent scientist also the one who becomes an inventor? A matching of Swedish academic pairs in nanoscience to examine the effect of publishing on patenting. Research Evaluation, 26: 144–156.

[7] Se t.ex. KVA (2017) Den oväntade nyttan: Fri forskning som är öppen för det oväntade ger störst samhällsnytta. Stockholm, Kungliga Vetenskapsakademin.

Stokes (2016) Pasteur's Quadrant: Basic Science and Technological Innovation. Brookings Institution.

[8] Henrekson och Svensson (2020) NyTeknik

Sveriges unga akademi
Lilla Frescativägen 4A
SE 114 18 Stockholm

+ 46 (0)8 673 95 00
info@sverigesungaakademi.se

Facebook länk
Twitter länk