SUA ledamöter

Katarina Wadstein MacLeod, Ronnie Berntsson, Karl Wennberg och Johan Rockberg Foto: Erik Thor, Annika Moberg, Rasmus Bengtsson

Debatt: Gör om och gör rätt – skrota innovationsutredningen

2021-05-04

Vi ser stora risker med förslagen i utredningen “Innovation som drivkraft – från forskning till nytta”. Om de genomförs innebär det paradoxalt nog en överhängande risk för att Sverige på sikt kommer att få färre och mindre banbrytande innovationer. Det skriver Sveriges unga akademi på Curie Debatt.

Läs på Tidningen Curie Debattlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Remissvar angånende SOU 2020:59 Innovation som drivkraft

Sverige är ett av världens mest innovativa länder och svenska universitet är centrala för detta. Genom högkvalitativ utbildning genereras kompetent arbetskraft som bidrar till svensk innovation och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Genom excellent forskning skapas ny kunskap som omsätts till innovationer, vilka bidrar till tillväxt och välfärd. Att verka för att kunskap ska komma till nytta i samhället är en självklar del i högre utbildning och forskning.

I dagarna lämnar många organisationer sina synpunkter på enmansutredningen “Innovation som drivkraft – från forskning till nytta”, däribland Sveriges unga akademi. Trots sitt hedervärda syfte att stimulera nyttiggörande av forskningsresultat lämnar utredningen mycket i övrigt att önska. Vi ser tre allvarliga problem:

  1. Utredningen bygger på förenklade och i många fall felaktiga premisser. Den utgår från uppfattningen att svenska lärosäten brister när det gäller nyttiggörande, och att innovationsstödet behöver utvecklas för att stärka innovationskraften i Sverige. Vidare hävdas att svensk akademisk forskning i alltför låg grad leder till resultat som går att kommersialisera och att Sverige tappar i internationell jämförelse. Detta saknar dock stöd i tillgänglig data. Forskning visar tvärtom att vi är bra på att ta patent på universitetsforskning i Sverige[1].
  2. De förslag som lämnas i utredningen är inte evidensbaserade. Det saknas belägg för att förslagen, om de genomförs, kommer att leda till att mer forskning vid svenska universitet och högskolor nyttiggörs. Utredningen har inte beaktat den stora kunskapsbas som finns för att identifiera flaskhalsar och möjligheter till att förbättra nyttiggörande. Många tidigare utredningarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och analyser[1] om innovationer och nyttiggörande i högskoleväsendet lämnas helt därhän.
  3. Utredningen likställer i mångt och mycket nyttiggörande med patenterbara innovationer. Initialt antar utredningen en holistisk syn på nyttiggörande där “utgångspunkten är en breddad definition av nyttiggörande där högskolorna ska verka för att andra kunskaper än forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.” Men i skarp kontrast till den uttalade ambitionen om en bred definition handlar utredningens förslag därefter så gott som uteslutande om nyttiggörande i form av innovation och kommersialisering, främst vad gäller tekniska innovationer.[2]

Det här är djupt problematiskt. Lärosätenas nyttiggörande av forskningsresultat är betydligt bredare och inbegriper lösningar som inte kan patenteras eller har ett omedelbart ekonomiskt värde. Det inbegriper social innovation, nya lösningar på tekniska och sociala problem, medicinska framsteg som exempelvis nya behandlingsmetoder för Covid19 och andra sjukdomar. Och inte minst själva skapandet av kunskap, där dialog och utbyte av perspektiv skapar värde och driver samhällsutvecklingen.

Utredningens ensidiga syn på nyttiggörande i form av patent, teknik och kommersialisering riskerar leda till att spridningen av bredare samhällsnytta nedprioriteras. Utredningens fokus på tillämpbarhet riskerar också att påverka den fria forskningen negativt. Det är nämligen i den nyfikenhetsdrivna grundforskningen, där forskare inte på förhand vet vad de kommer att komma fram till, vi finner de mer banbrytande innovationerna.

Inte minst ignorerar utredningen vad den samlade innovationsforskningen tydligt visar – att den viktigaste faktorn för nyttiggörande är kvaliteten på den forskning och utbildning som bedrivs vid lärosätena[3]. Ledande universitet som Stanford och MIT genererar de mest framgångsrika innovationerna genom att vara bäst på forskning och undervisning, inte för att de har så bra ”stödmekanismer” för kommersialisering.

Vi sympatiserar med ansatsen att främja omsättningen av ny kunskap till framgångsrika innovationer. Tyvärr missar utredningen målet och riskerar få motsatt effekt eftersom den baseras på felaktiga premisser och förbiser kunskapen om vilka faktorer som faktiskt påverkar nyttiggörande av forskningsresultat. Utredningen behöver göras om och göras rätt!

För Sveriges unga akademi:

Ronnie Berntsson, forskningspolitisk talesperson
Johan Rockberg, ledamot
Katarina Wadstein MacLeod, ledamot
Karl Wennberg, ledamot

[1] Se t.ex. Ejermo (2012) Gammal uppfinner bäst – lärosätenas effekter på patentering via anställda och studenter. Ekonomisk Debatt, årg 40, nr 3, s 37–51.
Ejermo och Kjällström (2017) Hur effektivt tar akademin fram innovationer? Ekonomisk Debatt, årg 45, nr 2, s 29–40.

[2] Av utredningens 50 förslag handlar 31 om holdingbolag och innovationskontor. Fem om immaterialrätt, två om entreprenörskap och ett om medel för kommersialisering.

[3] Se t.ex. Mowery & Nelson (2004) Ivory tower and industrial innovation: university–industry technology before and after the Bayh–Dole Act. Stanford University Press: Stanford, CA.
Goldfarb & Henrekson (2003) Bottom-Up versus Top-Down Policies towards the Commercialization of University Intellectual Property, Research Policy 32(4):639-658.
Perkmann et al. (2013) Academic engagement and commercialisation: A review of the literature on university–industry relations. Research Policy, 42, 423-442.

Sveriges unga akademi
Lilla Frescativägen 4A
SE 114 18 Stockholm

+ 46 (0)8 673 95 00
info@sverigesungaakademi.se

Facebook länk
Twitter länk