Pristagare Beatriz Villarroel

2021-03-07

Beatriz Villarroel tilldelas L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset med stöd av Sveriges unga akademi 2021. Hon är född 1984 (36 år) i Uppsala. Beatriz Villarroel är idag forskare i astrofysik vid Nordita och Stockholms universitet. 2017 tog hon examen som Fil. dr i astronomi vid Uppsala universitet.

Pressbilder

Pressmeddelande

Beatriz Villarroel belönas med L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset med stöd av Sveriges unga akademi 2021

”för sin unika förmåga att länka astronomi, artificiell intelligens och medborgarforskning för att identifiera försvunna ljuskällor på natthimlen”

Hennes banbrytande forskning kan i framtiden leda till en lång rad upptäckter, från stjärnor som kollapsar direkt till svarta hål – så kallade fallerade supernovor – till möjliga tecken på intelligent liv i universum.

Pristagarintervju med Beatriz Villarroel.

På jakt efter försvunna stjärnor med VASCO-projektet

Beatriz Villarroel är Principal Investigator för forskningsprojektet Vanishing and Appearing Sources during a Century of Observations: VASCO-projektet. VASCO-projektet handlar om att identifiera anomalier, det vill säga fenomen i rymden som uppför sig annorlunda. Historiskt sett har flera astronomiska objekt som kvasarer, pulsarer och gammablixtar upptäckts på det sättet. Med VASCO letar Beatriz Villarroel efter försvinnande och uppdykande fenomen över en tidsperiod på 70 år. Gamla undersökningar av stjärnhimlen, fotografiska plåtar, jämförs med senare avbildningar. Tillvägagångssättet skiljer metoden från nyare kartläggningar av himlen som bara sträcker sig 10-20 år tillbaka i tiden och använder CCD. VASCO är därför avgörande för att hitta avvikande, sällsynta astrofysikaliska händelser och objekt som kanske bara uppstår några gånger per århundrade. Ta till exempel en försvunnen stjärna i vår hemgalax Vintergatan. Hypotetiskt är det enda kända sätt som en stjärna kan försvinna på att den blivit en så kallad fallerad supernova – en utvecklad stjärna som hoppat över flera steg i sin livscykel och kollapsat direkt till ett svart hål. Än så länge har bara några osäkra kandidater till fallerade supernovor upptäckts, samtliga avlägset belägna i andra galaxer än vår och därför omöjliga att bekräfta.

Utöver det hypotetiska scenariot med en fallerad supernova, förväntas VASCO upptäcka tillfälliga rymdfenomen eller kortlivade astrofysikaliska transienter: stjärnor som sänder ut ljusblixtar eller har utbrott, supernovor och optiska motsvarigheter till gammablixtar och radioblixtar (fast radio bursts). Med VASCO kan också samtidiga transienter i ett begränsat område identifieras, vilket kan peka på så kallade microlensing-händelser eller kanske till och med synkroniserade optiska lasrar från avlägsna civilisationer. Med VASCO vill Beatriz Villarroel även kunna hitta extrema ljusblixtar eller långvariga och föränderliga aktiva galaxkärnor, och bygga på kunskapen om fysiken bakom de extremt ljusstarka galaxkärnorna som drivs av gas som ansamlats runt supermassiva svarta hål.

Flera angreppssätt en framgångsfaktor

I en VASCO-pilotstudie undersöktes 1 % av US Naval Observatorys databas med fotografiska data, USNO Catalouge. Ett försvinnande objekt identifierades då i den röda delen av spektrumet. Genom att jämföra bilder av stjärnhimlen över tid och korsmatcha med andra källor som Pan-STARRS, hittades närmare hundra röda tillfälliga transienter. Det är intressanta fynd, anomalier. Varken form, tidsskala eller fotometri tyder på att de är solsystemsobjekt som planeter, månar, kometer eller asteroider, inte heller aktiva galaxkärnor som sänder ut ljusblixtar eller några kända stjärnor med varierande ljusstyrka, variabla stjärnor. Med VASCO vill Villarroel nu använda mer kraftfulla teleskop, bland annat Nordic Optical Telescope på Kanarieöarna och IMAGER-instrumentet vid Devasthal Optical Telescope, för att undersöka vad som kan finnas kvar på koordinaterna där de röda transienterna en gång syntes, om något alls finns kvar.

I VASCO-projektet tillämpar Beatriz Villarroel flera angreppssätt i jakten på förvunna stjärnor. Det är ett internationellt forskningssamarbete inom fälten astronomi, fysik och artificiell intelligens. I samarbete med IT-forskare vid Uppsala universitet har också ett webbverktyg för medborgarforskning utvecklats då VASCO även organiserar medborgarforskning i flera länder där amatörastronomiföreningar och studenter deltar i eftersökningarna.

Om Beatriz Villarroel

Beatriz Villarroel är född 1984 i Uppsala och är forskare i astrofysik vid Nordita och Stockholms universitet. År 2012 tog hon sin mastersexamen, samma år belönades hon med Crafoordstipendiet av Crafoordska stiftelsen och Kungl. Vetenskapsakademien. År 2017 disputerade Beatriz Villaroel vid Uppsala universitet med avhandlingen Active Galactic Nuclei in galaxy surveys: empirical paths to the fiery hearts of cosmic beasts. Därefter under perioden 2017–2018 hade hon en postdoktortjänst vid den tekniska högskolan Eidgenössische Technische Hochschule (ETC) i Zürich, Schweiz, där hon studerade fysiken hos aktiva galaxkärnor. Efter vistelsen vid ETC hade Beatriz Villarroel under en kortare tid en tjänst vid Institutionen för Informationsteknik vid Uppsala universitet, där hölls också den första workshoppen för VASCO-projektet 2018. Sedan 2018 har Beatriz Villaroel en internationell postdoktortjänst som hon delar mellan Instituto de Astrofísica de Canarias, IAC Teneriffa, Nordita, Stockholm, och Stockholms universitet, finansierad av Vetenskapsrådet. Hennes forskning har väckt stort intresse i både internationella och svenska vetenskapsmedier. Beatriz Villarroel är också en aktiv, skicklig violinist som spelar kammarmusik, bland annat med Mazerska kvartettsällskapet.

Pressbilder

Klicka för högupplösta pressbilder. Foto: Karl Nordlund