Foto: Erik Thor/SUA
Datorer finns överallt idag – på jobbet, i bilen, i vardagsrummet, till och med i mobiltelefonen i fickan – och har förändrat världen nästan till oigenkännlighet. Ändå är dessa makalösa manicker i grund och botten förvånansvärt enkla och dumma: allt de kan göra är att skyffla runt ettor och nollor. Hur långt kan man nå med sådana beräkningsmaskiner? Finns det någon gräns för vad som kan lösas med mekaniska beräkningar? Att förstå sådana frågor är ytterst vad min forskning handlar om.
Mitt forskningsområde, beräkningskomplexitet, gör det möjligt att undersöka dessa djupa och fascinerande filosofiska frågor med strikt matematiska metoder. Ett beräkningsproblem är vilken uppgift som helst som i princip kan lösas av en dator – det vill säga genom att blint följa en lista med instruktioner, eller en algoritm. Genom att konstruera generella, abstrakta modeller för datorer kan vi studera hur man kan designa effektiva algoritmer för att lösa olika uppgifter, men också bevisa matematiskt att vissa typer av beräkningsproblem har inneboende egenskaper som gör att de inte låter sig lösas effektivt.
Jag är särskilt intresserad av att förstå knepiga kombinatoriska optimeringsproblem, som är av fundamental matematisk betydelse men också har många tillämpningar ute i industrin. Jag har som mål att formellt bevisa att de algoritmiska tekniker som finns idag inte rår på dessa problem, men också parallellt att utveckla nya algoritmer som har potential att bli dramatiskt mycket mer effektiva än de som finns idag.
Född: 1972
Familj: Fru och tre barn (söner födda 2005 och 2008 och en dotter född 2011).
Intressen: Jag är nyfiken på hur världen hänger ihop i stort och är något av en nyhetsjunkie. Musik är ett stort intresse, särskilt kör- och ensemblesång, även om det är svårt att hinna med vid sidan av jobb och familj. Jag utövar gärna alla slags bollsporter, kanske ibland med större entusiasm än kunnande…
Övrigt: Jag har tidigare arbetat som tolk och översättare mellan ryska och svenska/engelska, och har anlitats för tolkning bland annat åt H.M. Konungen och statsministern. Jag har även en examen i kördirigering från Tallinns musikgymnasium i Estland och ledde under åren 1994-1999 vokalensemblen Collegium Vocale Stockholm som framförde huvudsakligen renässans- och barockmusik.
Jag halkade in på forskarbanan för att det var så roligt, men jag tror också att forskningen är oerhört viktig och att det därför är avgörande att den kan bedrivas under bra villkor. Om vi vill ha världsledande forskning i Sverige måste vi ställa höga krav på våra forskare, men forskarna behöver också få möjligheter att möta dessa krav. Finansiering för egen forskning behöver vara en självklar del av tjänst som lektor eller professor. Forskare och lärare måste få fokusera på det de kan bäst istället för att överhopas med allt mer administrativt arbete. Svenska lärosäten behöver bli mer självständiga, så att forskningen kan stå fri och göra prioriteringar som inte beror av dagskonjunkturen. Men med världens roligaste jobb följer också ett ansvar för oss forskare att förklara varför vi håller på med all den konstiga forskning vi håller på med, så att beslutsfattare och skattebetalare kan förstå varför de ska stödja oss. Här tror jag att det finns stort utrymme för förbättring inom forskarsamhället. Allt detta är frågor som jag vill försöka påverka som ledamot i Sveriges unga akademi.
Fyll i formuläret för att få Sveriges unga akademis nyhetsbrev. Det utkommer upp till sex gånger per år. Du kan närsomhelst välja att avsluta din prenumeration.
