Framtiden för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i Sverige stavas fri, nyfikenhetsinitierad forskning

Inför den kommande forskningspropositionen har Vetenskapsrådets ämnesråd och kommittéer arbetat fram forskningsöversikter inom sina respektive områden. Forskningsöversikterna beskriver nuläget inom forskningsområdet och de färdiga översikterna kommer ligga till grund för Vetenskapsrådets forskningspolitiska rekommendationer inom området inför forskningsproppen.

Den 29 mars anordnade ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap (HS) ett seminarium där forskningsöversikten inom HS presenterades. SUA:s forskningspolitiska talesperson Hanne Fjelde, professor i freds- och konfliktvetenskap vid Uppsala universitet, var inbjuden att kommentera forskningsöversikten.

Hanne inledde med att konstatera att samma slutsatser kan dras i denna översikt som i den som genomfördes för fyra år sedan. Finansieringen av den fria forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap är i behov av en kraftfull förstärkning. Projekten inom HS har lägst beviljandegrad och lägst beviljat belopp per sökande.

Hanne fortsatte med att reflektera över varför forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap har svårt att hävda sig och uppfattas som mer relevant.

Jag ser så många forskningsframsteg som för att få genomslag i samtiden, och för att hantera samhällsutmaningarna, förutsätter kunskap som humaniora och samhällsvetenskaperna levererar.

Vad är ett coronavaccin om vi inte samtidigt förstår de processer som formar befolkningens tillit till att faktiskt ta vaccinet? Vad ska vi med kunskap om smittvägar av farliga virus till, om vi inte samtidigt förstår de processer som gör att individer faktiskt lyssnar till kriskommunikation? Och vi kan göra alla möjliga beräkningar om hur snabbt vi kan ersätta fossila bränslen med klimatneutrala energikällor, men om vi inte har kunskap för att förstå de politiska och de sociala utmaningarna som en grön omställning kommer att kräva, så kommer de här beräkningarna att bli bara beräkningar, reflekterade Hanne.

I sin kommentar betonade Hanne att det finns stora risker med att tänka på nytta i ett snävt och kortsiktigt perspektiv, i termer av nya produkter, nya metoder, antal patent och start-ups. Bland den viktigaste nyttan som skapas på ett lärosäte är utbildningen av kompetenta studenter. Och för att Sverige ska utbilda i världsklass måste vi också ha forskning i världsklass.

Hur kan vi då bäst stärka våra forskningsmiljöer inom humaniora och samhällsvetenskap? Här lyfte Hanne fram vikten av att satsa på fri, nyfikenhetsinitierad forskning. Dels behöver vi verka för ökade anslag från politiskt håll, och dels behöver vi skydda de fria projektbidragen från riktade satsningar. Forskningens inriktning får inte styras av en politisk önskan om att lyfta fram vissa samhällsfrågor för då blir det väldigt lätt forskningspolitisk populism, konstaterade Hanne. Forskningens inriktning måste styras av det långsiktiga kunskapsbehovet som är relaterat till centrala samhällsutmaningar.
 
I den här strävan är det otroligt viktigt att komma ihåg att satsningar på humaniora och samhällsvetenskap inte står i en konkurrensrelation till satsningar inom medicin och teknik.

De samhällsutmaningar vi står inför måste mötas gemensamt, med vetenskapliga satsningar inom alla vetenskapsområden. Klimatomställning, energiförsörjning, hållbar utveckling, styrning av AI, framtida pandemier. Det är svårt att tänka sig att vi ska lösa några av dessa frågor utan kunskap på tvärs över ämnesdisciplinerna, avslutade Hanne.