5 frågor till Christian Ohm om 2023 års Nobelpris i fysik

Pressmeddelande Kungl. Vetenskapsakademien

Tillkännagivande Svt med Christian i studion

1. Relaterar ditt fält till årets pris?

Inte direkt, men jag tycker att det är jättekul att utveckling av nya tekniker och instrumentation belönas – det är livsviktigt för att göra framsteg i grundforskning. Mitt forskningsområde är experimentell partikelfysik, och vi lägger en stor del av vår tid på att utveckla nya typer av detektorer, snabb elektronik för att läsa ut dem, och system för databehandling i realtid – ett nödvändigt arbete som är både stimulerande och kreativt, men som vi sällan pratar om, så jag tycker att det känns fint att metod- och instrumentutveckling lyfts fram av Nobelkommittén för fysik i år.

2. Vad tycker du om fysikpriskommitténs val?

Jag tycker att det är ett toppenval – och extra kul att en av pristagarna är en svenska, Anne L’Huillier, professor vid Lunds universitet!

3. Är det något tidigare fysikpris som du tycker är extra intressant och varför?

Priser som delats ut för framsteg i mitt eget forskningsfält ligger så klart varmt om hjärtat, men jag är dessutom väldigt svag för de upptäckter som gör att vi lär oss mer om universums uppkomst och utveckling. Den kosmiska bakgrundsstrålningen upptäcktes av misstag av Arno Penzias och Robert Wilson 1965 och var ett tidigt vetenskapligt belägg för teorin om Big Bang. Nogsamma studier av denna strålning har gjort det möjligt för kosmologin att utvecklas till en precisionsvetenskap, och har varit en riktig guldgruva som har lett upptäckter som belönats med ytterligare Nobelpris (George Smoot & John Mather 2006 och Jim Peebles 2019).

4. Är det något du tycker är värdigt ett Nobelpris som ännu inte fått det?

Det finns massor av stora och viktiga genombrott som jag tycker vore kul om de lyftes fram av Nobelkommittén, och ett sådant som jag hoppas på i framtiden är neutrinoteleskopet IceCube på Antarktis. Nästan allt vi vet om universum har vi lärt oss genom mätningar av elektromagnetiska vågor: ljus i det synliga frekvensomfånget med optiska teleskop, fantastiskt exakta mätningar av mikrovågorna som utgör den kosmiska bakgrundsstrålningen, och radiovågor som nyligen använts för att avbilda svarta hål. För sex år sedan belönades Barry Barish, Kip Thorne och Rainer Weiss med Nobelpriset i fysik för upptäckten av gravitationsvågor som också ger oss information om vad som händer ute i universum då svarta hål och neutronstjärnor slås ihop. IceCube har lyckats använda en annan typ av kosmisk budbärare, de spöklika neutrinerna, och har kunnat korrelera mätningar av dessa med elektromagnetiska vågor från våldsamma galaxkärnor som befinner sig på miljoner och till och med miljarder ljusårs avstånd från oss. Utveckling av instrument som kan mäta gravitationsvågor och nu även neutriner har gett oss fler sinnen som låter oss erfara vad som händer ute i universum, och möjliggör en djupare förståelse. Imorgon är kanelbullens dag – tänk hur tråkigt det hade varit att bara kunna titta på en nybakad kanelbulle, och inte få känna lukten och smaken, eller känna värmen från den.

5. Vad har årets pris för betydelse?

Attosekundslasern gör det möjligt att studera dynamiken i ofattbart snabba förlopp – en attosekund är en miljarddels miljarddels sekund. Tex gör den det möjligt att studera elektronernas rörelse runt atomkärnorna. Utan detta verktyg framstår elektronernas positioner som ett suddigt moln. Vi kan likna det med att försöka fotografera en längdhoppare med för lång slutartid, då blir bilden oskarp. Genombrottet som belönas i år ger forskare som vill studera förlopp i atomer och molekyler på attosekundsskala en tillräckligt snabb ”kamera”.