Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur

Stora forskningsanläggningar, laboratoriemiljöer, biobanker, datacenter, fartyg, arkiv och databaser är exempel på infrastruktur som skapar förutsättningar för världsledande forskning i Sverige. Infrastruktur av hög kvalitet är en avgörande förutsättning inom många fält.

Se seminariet i efterhand.

Med exempel från forskningsfält som är aktuella för områden som demokrati, COVID-19 och benskörhet hos äldre, vill vi visa för beslutsfattare och andra vad infrastrukturer innebär för oss forskare. Många gånger är den helt central för att det alls ska gå att genomföra ett forskningsprojekt.
/Moderator Martin Leijnse, docent i fysik vid Lunds universitet och ledamot i Sveriges unga akademi.

Martin Leijnse modererade tillsammans med Martin Jakobsson (professor i maringeologi och geofysik och ledamot i Rifo:s styrelse som representant för KVA).

Citatet ovan var utgångspunkten för webbinariet och i de inledande presentationerna gav sex forskare exempel på vad infrastruktur betyder för deras forskning.

Anders Mikkelsen (professor i fysik vid Lunds universitet) talade om vikten av att kombinera infrastrukturer (tex samlokaliseringen av MAX IV, NanoLab och ESS i Lund) för genombrott inom grundläggande och industriell forskning. Hans budskap var att ”tillsammans är vi världsbäst”.

Hanna Isaksson (professor i biomedicinsk teknik vid Lunds universitet) forskar om beskrev hur anläggningarna i Lund (MAX IV och ESS) ger hennes forskargrupp unika möjligheter att studera materialegenskaper i kroppens vävnader. En konkret tillämpning är deras forskning om benskörhet som kan få stor betydelse för äldre personer.

Staffan I. Lindberg (professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet) beskrev hur infrastruktur fått stor betydelse inom statsvetenskap och närliggande ämnen. Han beskrev den digitala plattformen Demscore den forskningsdata om bland annat demokratiutveckling, korruption och väpnade konflikter i världen samlas och görs enkelt tillgängliga för forskare i Sverige och världen.

Michael Tjernström (professor i meteorologi vid Stockholms universitet) visade på vikten av att svenska forskare har tillgång till Oden – världens (förmodligen) bästa isbrytare. Det är en nödvändig förutsättning för forskning i arktiska miljöer och samtidigt får Sverige inflytande internationellt tack vare att vi har en ledande infrastruktur.

Sophia Hober (professor i molekylär bioteknologi vid Kungl tekniska högskolan) berättade om hur SciLifeLab kom att bli en vetenskaplig matchmaker under Coronapandemin. Tack vare att SciLifeLab redan etablerat avancerade tekniska plattformar för att analysera biologiska prover och hade väl fungerande samarbeten med leverantörer och sjukhus så var de redo att snabbt skala upp och bidra till analys av covid-19-prover.

Maria Stanfors (professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet) gav en överblick av behoven av infrastruktur inom humaniora och samhällsvetenskap. Behoven är stora och hennes budskap var att med relativt sett små kostnader går det att göra stor skillnad för många forskare.

Infrastruktur för forskning är dyrt och kostnaderna ökar snabbt, vilket innebär att forskningssystemet behöver göra prioriteringar. Björn Halleröd beskrev hur Vetenskapsrådet arbetar med att prioritera och utlysa medel för forskningsinfrastrukturer. Regeringen aviserade nyligen att Vetenskapsrådet får utökade medel för infrastruktur i år och Björn konstaterade att det är välkommet men bara innebär en kort respit. Det är fortfarande nödvändigt att göra skarpa prioriteringar, och som underlag för regeringen planerar Vetenskapsrådet att göra en genomgång av Sveriges åtaganden i internationella forskningsanläggningar. Björn underströk att det ofta är kontraproduktivt att dela in infrastrukturer i nationella respektive internationella, det viktiga är att svenska forskare får tillgång till spetsteknik oavsett vart den finns geografiskt. Vidare poängterade Björn att forskning är en elitverksamhet och att vi alla behöver ta till oss det. En naturlig konsekvens av det är att resurser behöver koncentreras för att säkerställa att Sverige fortsätter att vara i den internationella forskningsfronten. Som svar på en publikfråga om samhällsnytta underströk Björn att forskningsinfrastrukturer alltid ska utgå från de vetenskapliga behoven och att detta har visat sig vara ett framgångsrecept även för andra användare från näringslivet. När de forskningens behov leder utvecklingen så får vi infrastrukturer som ligger i den tekniska och vetenskapliga framkanten.

Vetenskapsrådet och flera andra finansiärer har tillsammans med lärosätena påpekat behovet av att se över hur Sverige prioriterar och finansierar infrastruktur på lång sikt. Regeringen tillsatte därför (i juni 2020) en särskild utredare – Tobias Krantz – som ska undersöka frågan. Tobias höll med Björn om att Sverige har stora finansiella utmaningar för forskningsinfrastruktur och att tillskottet i år är bra men inte avhjälper problemet på sikt. De var också överens om att avståndet mellan grundforskning och tillämpad forskning minskar och att infrastrukturer behövs för alla typer av forskning.

Tobias uppdrag handlar om att föreslå långsiktigt hållbara modeller för prioritering, styrning och finansiering av forskningsinfrastruktur. Han konstaterade att det idag finns ett uppenbart behov av genomlysning. Forskningsinfrastruktur har kommit att bli ett område som är relevant för många, inte bara inom den akademiska världen utan även inom till exempel industrin och sjukvården. Utredningen ska adressera fyra huvudfrågor och belysa för- och nackdelar med olika modeller:

Tobias nämnde inte vad utredningen kommer att föreslå men återkom flera gånger till att Vetenskapsrådet har hög kompetens att utvärdera det vetenskapliga värdet av infrastrukturer och att detta ska tas tillvara, samtidigt som andra perspektiv kan behövas vid prioritering och beslut om finansiering.

Från den politiska sidan deltog Gunilla Svanstorp (riksdagsledamot för S och ordförande i utbildningsutskottet) och Betty Malmberg (riksdagsledamot för M och ordförande i Rifo).

Båda var överens om att det finns ett större intresse nu hos politiker för frågor som rör forskningsinfrastruktur. Det finns också en politisk vilja att göra satsningar på detta. Gunilla konstaterade att intresset har funnits tidigare också men kanske inte lika tydligt ”Våra företrädare var framsynta som satsade på biobanker och register som har fått stor nytta för den medicinska forskningen”. Betty fyllde i och poängterade att presentationerna under webbinariet verkligen visat på behoven av forskningsinfrastruktur, både för att stötta framgångsrik forskning och för en bredare samhällsnytta.

Sveriges unga akademis vice ordförande Sebastian Westenhoff (professor i biofysikalisk kemi vid Göteborgs universitet) är glad över att infrastruktur uppmärksammas alltmer. ”Det handlar om mycket stora investeringar och därför är det viktigt att hela forskningssystemet engagerar sig och diskuterar hur det ska fungera. SUA menar att det är viktigt att prioriteringar sker på ett transparent sätt och att de vetenskapliga behoven hela tiden ska vara drivande. Jag vill också understryka att inom flera områden är tillgång till avancerad infrastruktur en viktig konkurrensfördel för Sverige, både för att rekrytera internationella forskare och för att behålla dem som redan är verksamma här.”