Foto: Elena Camporesi
Min forskning syftar till att utveckla metoder för att så tidigt som möjligt identifiera patologiska förändringar i en hjärna som kommer att utveckla en neurodegenerativ sjukdom, såsom en demenssjukdom, och för att hitta vad som skiljer den från en hjärna som åldras friskt. Min forskargrupp driver flera kliniska studier där vi använder oss av hjärnavbildande metoder som positronemissionstomografi (PET), magnetresonanstomografi (MRT), och datortomografi (DT), biomarkörer som kan mätas i spinalvätska och nu även i blod samt olika sätt att mäta kognition, både genom neuropsykologisk utredning och app-baserat i hemmet. Vi bedriver även metodutveckling som till exempel nya djupinlärningsbaserade metoder för att analysera hjärnundersökningar och validering av nya spårämnen för PET.
Intressen: Musik, gamla fordon, kampsport, arkitektur och självklart hjärnan!
Övrigt: Jag hoppade av läkarprogrammet för att bli musiker (det blev inget…).
Jag brinner för forskning men upplever att omständigheterna under vilka forskning bedrivs i olika skeden av karriären ofta är svårbegripliga, slumpmässiga och orimliga. Unga forskares och forskningens behov måste få mer gehör, framför allt på den politiska arenan, samtidigt som gapet behöver minskas mellan forskningsresultat, deras praktiska implementering och allmänhetens intresse. Unga forskningsledare är den mest avgörande gruppen för att forskning ska kunna både etableras och förnyas, samtidigt som de har en enorm press på sig att etablera egen finansiering, inriktning och handledarskap, ofta utan konkret stöd. Jag tror starkt på Akademins koncept som en röst och tvärvetenskaplig ”lobbyorganisation” där likasinnade forskare från olika områden men i jämförbara karriärfaser kan diskutera och driva viktiga frågor som annars alltför ofta förblir ohörda.
Fyll i formuläret för att få Sveriges unga akademis nyhetsbrev. Det utkommer upp till sex gånger per år. Du kan närsomhelst välja att avsluta din prenumeration.
