5 frågor till Adel Daoud om årets Ekonomipris till Alfred Nobels minne

Pressmeddelande Ekonomipriset 2024

1. Relaterar ditt fält till årets pris?

Ja, det gör det absolut! Min forskning handlar dels om att förstå mekanismerna bakom varför fattigdom består i stora delar av världen, trots den enorma rikedom som mänskligheten kontrollerar. Dels så handlar min forskning om att utveckla nya metoder – främst från datavetenskap och därmed AI – för att öka kvalitén på den typ av studier som årets pristagare genomför. Det går inte att komma runt Acemoglu, Johnson och Robinsons studier. De är så pass viktiga och så pass insiktsfulla. En klassiker är till exempel deras samförfattade artikel, ”The colonial origins of comparative development: An empirical investigation” publicerat i American Economic Review, år 2001, eller Acemoglu och Robinsons ”Why Nations Fail”.

2. Vad tycker du om Ekonomipriskommitténs val?

Ett utmärkt val! Även om Acemoglu, Johnson och Robinsons artikelbidrag visserligen har publicerats främst i nationalekonomiska tidskrifter, så har deras teorier om välstånd både inspirerats av, och inspirerar inte bara, nationalekonomer. Deras bidrag gör kanske vad all god samhällsvetenskap bör göra: att testa och utveckla begrepp tvärs över discipliner – från statsvetenskap, sociologi, historia, antropologi, etcetera – och sedan testa dem rigoröst i empiriska studier.

3. Är det något tidigare Ekonomipris som du tycker är extra intressant och varför?

Svårt att välja! Det finns flera betydelsefulla bidrag att uppmärksamma. Jag vill särskilt lyfta fram 2021 års pristagare Joshua D. Angrist och Guido W. Imbens för deras metodologiska framsteg inom analysen av kausala samband, samt David Card för hans empiriska forskning inom arbetsmarknadsekonomi. Dessa forskare har satt en standard för hur man bör undersöka orsak och verkan i icke-experimentella data. Deras arbete är exempel på forskning som fördjupar vår förståelse av hur ekonomi och samhälle är nära sammankopplade. Likaså har dessa pristagare bidragit med betydande insikter:

• 2019: Abhijit Banerjee, Esther Duflo och Michael Kremer för deras experimentella angreppssätt för att bekämpa global fattigdom. 
• 2015: Angus Deaton för sin analys av konsumtion, fattigdom och välfärd. 
• 2009: Elinor Ostrom för sin forskning om ekonomisk organisering, särskilt kring gemensamma resurser. 

4. Är det något du tycker är värdigt ett Ekonomipris som ännu inte fått det?

Priset skulle tjäna på att bjuda in fler samhällsvetenskaper som potentiella kandidater till priset. Visst har ekonomipris till Alfred Nobels minne främst tilldelats forskning i nationalekonomi, men nationalekonomi och övriga samhällsvetenskaper skulle berikas av en tvärvetenskaplig förståelse av hur ”människor hushåller med resurser” – den enkla definitionen av nationalekonomi. Ekonomin är inte separat från samhället och samhället är beroende av en välfungerande ekonomi. Årets Ekonomipris visar värdet av att behärska samhällsvetenskapliga resonemang tvärs över disciplinerna. Här har Ekonomipriskommittén lyckats bra vid vissa tillfällen, men det finns förbättringspotential.

Det finns många fina exempel på potentiella kandidater från övriga samhällsvetenskaper. Jag vill här lyfta fram sociologen Mark Granovetter, som flera gånger har varit förhandstippad för ett Nobelpris men ännu inte fått det. Genom sina banbrytande artiklar har Granovetter visat att ekonomiska relationer i grunden är sociala relationer. De flesta ekonomiska interaktioner mellan individer är inbäddade i sociala nätverk, och därför bör de analyseras utifrån detta perspektiv. Dessa nätverk skapar band mellan människor där grupprocesser snabbt kan ta över beslutsfattandet, snarare än att det styrs av individens rationella överväganden. Hans artikel ”The Strength of Weak Ties”, publicerad i American Journal of Sociology, har citerats över 65 000 gånger och är därmed en av de mest citerade artiklarna inom samhällsvetenskaperna.

5. Vad har årets pris för betydelse?

Världen står inför ett skifte och svåra globala beslut. Till exempel, hur eliminerar vi global fattigdom och minimerar samtidigt de negativa effekterna på miljön? Hur fortsätter vi att bygga globala institutioner för kollektivt beslutsfattande och samtidigt fördelar röster jämlikt så att även de som är svagast hörs? Hur mycket ska vi låta staten eller marknaden styra utvecklingen? Samtidigt så ser vi en ökad nationalism och protektionism i världen, inte bara i västvärlden. Det finns inga enkla svar, men den vägledning som Acemoglu, Johnson och Robinson ger oss visar hur vetenskapen kan hjälpa till att hitta rimliga svar.