5 frågor till Virginia Langum om Nobelprisen i litteratur 2018 och 2019

Indirekt. Jag läser många historiska guider författade av och för resenärer. Jag tycker litteraturpristagaren 2018 Olga Tokarczuks verk är fascinerande både för stil och substans. Hennes romanen Löparna utforskar flera sekler av resenärer med fokus på kroppslig erfarenhet och resandets fragmentariska och isolerade natur.

Jag förväntade mig åtminstone en icke-europeisk författare.

William Faulkner 1950. Jag uppskattar särskilt tacktalet han höll vid Nobelbanketten. Det är kortfattat, kraftfullt och framåtblickande. Faulkner destillerar atmosfären under atomåldern: ”Det finns bara en fråga: När kommer jag att sprängas?” Faulkner beskriver också en stark pliktkänsla för författare, att inte bara iaktta världens undergång, utan att ingjuta hopp i misströstande läsare genom att påminna dem om sitt förflutna: ”...mod och ära och hopp och stolthet och medkänsla och medlidande och uppoffring”. Poetens röst tjänar inte bara som en nedtecknare av mänskligheten, den kan också utgöra en av de stöttepelare som hjälper mänskligheten härda ut och segra.

Barbara Kingsolver är en författare som verkar uppfylla William Faulkners ideal. Hon är förresten också från det amerikanska Södern, så jag kanske är partisk i min bedömning.

I år var det viktigt att återupprätta priset från kontroverserna som omgärdat Svenska Akademien. Årets pris innebär emellertid en ny kontrovers, med valet av Peter Handke. Akademien har uttalat att litteratur bör bedömas på egna meriter, utan hänsyn till författarens politik. Det är säkert både användbart och lägligt att öppna upp för denna typen av samtal nu.