14 februari 2017
Om Sankt Valentin var en tidig kristen martyr vars legend i stor utsträckning gått förlorad, så är medeltidstraditionen Alla hjärtans dag långt mer bekant. Det är i själva verket en senmedeltida idé att associera helgonet med romantisk kärlek och ritualiserade sociala uttryck. Ledamot Virginia Langum skriver en hälsning om bakgrunden till firandet den 14 februari.
Virginia Langum Foto: Anders Holm
Vi får skylla på medeltidspoeterna – inte vad gäller blommor och choklad – men för korten.
I slutet av trettonhundratalet skrev den engelske poeten Geoffrey Chaucer en dikt kallad ”The Parliament of Birds” eller ”Sankt Valentins Bok”. I dikten träder en drömmare in i en vacker trädgård där han bevittnar en debatt mellan fåglar – ett parlament. Fåglarna väljer sina makar för året. Det mest prisade föremålet är en örnhona, och tre falkhannar försöker vinna hennes gunst med lovprisande tal. Hon lyssnar till argumenten och kommentarer från de andra fåglarna, ord som sträcker sig från ädla till grova. Efter ungefär 700 rader bestämmer hon sig för att lämna det tills vidare och ge svar när de återsamlas nästa år.
På sätt och vis representerar dikten ett medeltida kärleksideal, och en medeltida lustdiskurs, om en kärlek som skulle förbli ouppfylld. Men diktens tankelek var smittsam och från fjortonhundratalet var den väl etablerad. Och skriftliga kärlekshälsningar hade därmed blivit en del av traditionen.
Glad Alla Hjärtans Dag / Happy Seynt Valentynes Day!
Fyll i formuläret för att få Sveriges unga akademis nyhetsbrev. Det utkommer upp till sex gånger per år. Du kan närsomhelst välja att avsluta din prenumeration.
