Gabriele Messori på seminarium om öppen vetenskap och säkerhet

Med ”öppen vetenskap” menas att forskning görs transparent och tillgänglig. Det innebär att data publiceras, så att andra kan använda den, liksom att resultat offentliggörs i öppna forum. I forsknings- och innovationspropositionen från 2020 står det att omställningen till öppen vetenskap vad gäller data ska vara genomförd fullt ut senast 2026.

Samtidigt som vetenskapen blir öppnare ställs samhällen inför delvis nya och mer intensifierade säkerhetsutmaningar. Cyberattacker och andra digitala hot är tyvärr en allt mer påtaglig realitet, vilket innebär att det finns konfliktytor mellan öppenhet och säkerhet.

Därför arrangerade SUHF och Vetenskapsrådet tillsammans ett strategiskt event om EOSC (Det europeiska öppna forskningsmolnet), öppen vetenskap och dess koppling till informations- och cybersäkerhet.

Gabriele Messori var inbjuden som en av talarna. I sitt föredrag lyfte han fyra punkter: Delaktighet, disciplinär bredd, meritering och kostnader.

Forskare måste involveras i beslutsfattande och implementering av öppen vetenskap utan att uppleva det som ett tvång. Öppen vetenskap ska helst inte drivas av yttre krav från finansiärer och lärosäten, utan av forskarnas egen vilja och förståelse för hur det kan stärka forskningen.

Under omställningen måste vi tänka på alla forskningsområden. Vi behöver ta hänsyn till bredden av forskningsdiscipliner och vara flexibla – för vissa områden är det lättare, för andra mer utmanande. Det är viktigt att omställningen inte drivs över forskarnas huvuden, utan att forskarsamfundet är delaktigt i beslutsfattandet och implementeringen.

För att öppen vetenskap ska bli en naturlig del av forskningen krävs även tydliga incitamentsstrukturer. Öppen data och säkerhet bör ses som kvalitetshöjande insatser som underlättar forskning och ökar dess samhällsnytta. Vi bör betona att öppen data inte bara är ett administrativt krav utan en möjlighet som gagnar forskarsamhället både nationellt och globalt. Målet är att utveckla system för öppen vetenskap och säkerhet så att sådana insatser är meriterande, något som forskare aktivt vill engagera sig i.

Det finns dock praktiska utmaningar, inte minst kostnaden. Kravet på långsiktig datahantering kan innebära stora mängder data och kostnader som kan bli betungande för forskargrupper. Det är därför avgörande att det redan från början klargörs att detta inte ska leda till en ekonomisk börda för enskilda forskare. Annars kan det skapa motstånd inom forskarsamfundet.

På samma sätt måste forskare skyddas från den ökande komplexiteten som kommer med att hantera och dela forskningsdata på ett öppet och säkert sätt. Vi har redan sett exempel på byråkratisering inom lärosäten där administrationens fokus hamnar på att tillgodose krav från andra myndigheter snarare än att stödja kärnverksamheten. För öppen vetenskap är det viktigt att stödfunktionerna fokuserar på att stödja forskningen snarare än att bara säkerställa att EU-direktiv efterlevs, eller att lärosätena uppfyller andra externa krav.

Seminariet var intressant, och vi ser fram emot att fortsätta diskutera frågor om öppenhet och säkerhet med beslutsfattare och aktörer i sektorn.