Så lägger vi grunden för banbrytande forskning

Läs rekommendationerna

Den 27 mars gav regeringen Vetenskapsrådet i uppdrag att utforma ett nytt program för banbrytande forskning. Uppdraget bygger på forsknings- och innovationspropositionen från 2024 där 725 miljoner kronor avsattes till fria forskningsmedel för banbrytande forskning.

Hur bör dessa pengar användas? Sveriges unga akademi tar sig an denna fråga i våra policyrekommendationer för banbrytande forskning.

Vad är banbrytande forskning?

Med ”banbrytande forskning” tänker kanske många på Nobelpris och andra stora utmärkelser, men begreppet handlar om mer än så. Banbrytande forskning förändrar riktningen för hela forskningsfält. Den gör gamla föreställningar föråldrade, öppnar nya vägar och påverkar hur vi tänker och forskar framöver.

Satsningen på banbrytande forskning bör därför rikta in sig på att identifiera och stödja just de forskare och idéer som uppvisar dessa egenskaper – mod, originalitet och förmåga att tänka bortom det etablerade. Det är här framtidens vetenskapliga genombrott tar sin början.

Utrymme för genombrott

Banbrytande forskning kan sällan planeras i detalj. Den växer fram ur idéer som prövas, misslyckas, utvecklas och ibland förändrar allt. För att sådant ska kunna ske måste forskare våga ta risker – och ha tid att göra det.

Därför behöver Sverige en forskningspolitik som skapar trygghet i risktagandet. Vetenskapsrådets planerade program bör ge forskare långsiktiga förutsättningar: Minst sju års finansiering, gärna med möjlighet till förlängning. Kortare projektcykler leder ofta till försiktighet, där både forskare och finansiärer prioriterar det som går att leverera snabbt snarare än det som kan förändra fältet i grunden.

Banbrytande granskning

För att satsningen på banbrytande forskning ska lyckas krävs en kollegial granskning som kan skilja mellan det nyskapande och det välbekanta. Urvalet av granskare är centralt: Panelerna bör bestå av världsledande forskare som själva har erfarenhet av att bedriva banbrytande forskning och som förstår vad verklig förnyelse innebär. I själva bedömningen bör både idéinnehållet och forskarens tidigare meriter väga tungt. De sökande måste få utrymme att utveckla sina visioner, snarare än att pressas in i standardiserade mallar.

Ett särskilt granskningsorgan, byggt för att identifiera nytänkande forskning, bör inrättas. Vetenskapsrådet måste utgå från att kvaliteten på den forskning som finansieras i hög grad avgörs av kvaliteten på granskningen. Och kvaliteten i granskningen avgörs av vilka som får förtroendet att utföra den – de forskare som själva vet hur det känns att utmana en etablerad doktrin.

Flexibilitet

Banbrytande forskning ser olika ut i olika fält. I vissa discipliner krävs avancerad utrustning och teknisk infrastruktur, i andra handlar det om att bygga tvärvetenskapliga team eller rekrytera experter med unika kompetenser. Ett program för banbrytande forskning måste därför vara flexibelt och anpassat efter de behov som varje projekt faktiskt har.

I vissa fall är det lönemedel som behövs mest, i andra är det kostnader för experiment, resor, material eller internationella samarbeten. Därför bör Vetenskapsrådet låta forskarna själva bestämma vad deras idé kräver. Frågan bör inte vara hur mycket pengar som finns att söka utan hur stor idén är och vad som krävs för att förverkliga den.

Satsningen bör dessutom ge stöd till det som föder nya idéer: Möten, utbyten, sabbatsår, besök av världsledande forskare och andra former av intellektuell rörlighet. Allt som stimulerar kreativitet och oväntade samarbeten är en del av infrastrukturen för banbrytande forskning.

Med flexibla resurser och klok uppföljning kan Sverige skapa de bästa förutsättningarna för forskning som verkligen flyttar gränserna för det vi vet.

Följ Sveriges unga akademi