25 september 2024
Den 25 september var Sveriges unga akademis ordförande Sofia Lodén inbjuden för att tala i riksdagens första kammare. Sofia talade för fria projektbidrag, höjda basanslag och ett fullständigt grundlagsskydd av akademisk frihet.
”Forskning och undervisning ska inte vara samma slags myndighetsutövning som handläggning på Försäkringskassan är.” – Sofia Lodén
Hur kan forskningen bidra till att lyfta svensk tillväxt och konkurrenskraft? Hur stärker vi Sverige som forskningsnation? Dessa frågor stod på agendan när Moderaterna bjöd in till forskningsseminarium i riksdagens förstakammare.
Sveriges unga akademis ordförande Sofia Lodén tog tillfället i akt att tala om tre teman som är vägledande i vårt inspel till den kommande forsknings- och innovationspropositionen: Frihet, kvalitet och samhällsengagemang.
Begreppet akademisk frihet har diskuterats flitigt den senaste tiden och delvis fått olika innebörd i debatten. I grunden handlar det om att forskare, lärare och lärosäten inte ska vara underställda andra aktörers preferenser. De ska ha utrymme att själva styra sin forskning och undervisning.
I en nyligen sammanställd rapport om akademisk frihet från UKÄ framgår att vad som flest svenska forskare idag upplever som ett hot mot den akademiska friheten är ”Politisk styrning och politisk påverkan generellt” (29 procent). När Viktor Orbáns regering 2018 beslutade att genusvetenskap inte längre skulle vara ett tillåtet ämne för master- och forskarprogram i Ungern blev vi påminda om hur politiska vindar kan få stor påverkan på forskning och högre utbildning.
Sofia berättade om sin tjänst som lektor vid Stockholms universitet. I det dagliga arbetet handlar inte den politiska styrningen om att hon inte får forska om språk och litteratur. Men det finns inget utrymme i hennes tjänst att ta sig an stora forskningsfrågor. I stället ägnar hon sin tid åt att skriva ansökningar om forskningsanslag.
Fler och fler riktade utlysningar tvingar henne att välja de ingångar i ämnet där det finns pengar – i stället för de ingångar som hon själv som forskare tror är mest relevanta. Vi har skapat ett system som inte har tilltro till forskarnas egen förmåga att formulera forskningsfrågor – och som hämmar kreativiteten.
Lärosätenas myndighetsform skapar byråkrati som i förlängningen också hämmar kreativiteten. Sofia beskrev att hon inte är fri att utforma sin undervisning som hon vill, utan drunknar i administrativa regler och styrdokument.
Om forskarsamfundet ges utrymme, resurser och mandat att självständigt välja forskningsinriktningar kommer svenska forskare att angripa – och kanske lösa – de viktigaste vetenskapliga problemen.
Sofia Lodén, ordförande för Sveriges unga akademi
Den akademiska friheten behöver alltså värnas både i det stora och i det lilla. Sofia diskuterade fyra punkter som har betydelse för unga forskares akademiska frihet.
Sofia skickade med några påminnelser till våra politiska makthavare:
Avslutningsvis påpekade Sofia att samhället inte får glömma bort tvärvetenskapen. I dag talar vi alltför sällan om tvärvetenskap. Men för att vi ska kunna ta oss an de stora samhällsutmaningarna måste vi samarbeta över ämnesgränserna.
Efter Sofias föredrag deltog hon i ett panelsamtal tillsammans med Johan Lindell, chef för Vetenskapsrådets forskningspolitiska avdelning, och Jonas Eliasson, vice ordförande i ESO:s styrelse. Diskussionerna gav utrymme för fler frågor.
Sofia tog bland annat upp att med ett för snävt fokus på excellens riskerar vi att glömma längre tidsperspektiv och att Sverige är ett litet land. Hon uttryckte en oro för små ämnen och bildningsämnen som exempelvis klassiska språk, som latin och grekiska. Tanken ligger nära till hands att sådana ämnen försvinner, eftersom de inte alltid kan ha excellenta forskare.
Men utan bildningsämnena kan Sverige aldrig bli ett excellent forskningsland. Vi behöver dessutom en mängd ämnen för att kunna arbeta tvärvetenskapligt och föra vidare gamla forskningstraditioner. Det är också en form av excellens, som kanske inte alltid räknas.
Vidare påpekade Sofia att gränsen mellan forskning och samverkan borde göras mindre tydlig. I hennes forskning, som handlar om fransk medeltidslitteratur, kan en bok som publiceras på svenska betraktas som ”populär” – och samma bok på ett internationellt förlag anses som ”vetenskaplig”. Gränserna mellan forskning och samverkan är helt enkelt inte lämplig för alla ämnen.
Samtidigt måste vi våga skriva böcker på svenska. Sådana publikationer bidrar till att bygga en bred kunskapsbas i landet. Samhället måste våga lita på att forskare själva vet vilken publikationsform som är bäst lämpad för att nå ut både till andra forskare och till den breda allmänheten. Kort sagt behövs synen att samverkan kan vara ”forskning på riktigt”.
Sofia Lodén i panelsamtal tillsammans med Johan Lindell och Jonas Eliasson.
De övriga deltagarna i seminariet var:
Efter seminariet passade Sofia på att samtala med Niklas Wykman och Josefin Malmqvist, för att ytterligare betona vikten av akademisk frihet.
Fyll i formuläret för att få Sveriges unga akademis nyhetsbrev. Det utkommer upp till sex gånger per år. Du kan närsomhelst välja att avsluta din prenumeration.
