5 juli 2018
Tusen intryck och tankar snurrar i huvudet efter tre intensiva dagar i Almedalen. Seminarier om resurstilldelning, dimensionering av högre utbildning, jämställdhet och internationalisering blandat med personliga möten och samtal med personer som står akademin nära eller personer som vi vill lära känna bättre.
Almedalen Foto: Jonaldos/Wikimedia
Det är först när man landar hemma igen som det finns tid att nysta i alla tankar och intryck. Ett tema som återkom i många seminarier var förstås samverkan. När regeringen lanserade begreppet i forskningspropositionen var vi, och flera andra inom högskolesektorn, lite skeptiska då det fanns ett tydligt fokus på att omvandla forskningsresultat till patent, företag och i slutändan nya jobb. I Almedalen hade vi förmånen att få lyssna när ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, höll ett engagerat tal på Vetenskapsrådets seminarium. Den bild av samverkan som Helene målade upp där var betydligt mer nyanserad och färgrik jämfört med den svartvita skiss som fanns i forskningspropositionen. Om samverkansbegreppet inkluderar allt från att träffa skolelever och intressera dem för forskning och som forskare delta i Almedalen, till att bedriva forskningssamarbeten tillsammans med industri eller offentlig sektor då är vi helt med på att samverkan är något gott.
En annan del av samverkan är också att som forskare bidra med kunskapsunderlag till beslutsfattare och tillsammans med KVA och IVA argumenterade vi inom kampanjen #hurvetdudet för att politiska beslut i högre grad ska fattas på vetenskaplig grund. Av det något ljumma mottagandet som detta fick av politikerna i panelen kan vi inte dra andra slutsatser än att detta är ett arbete vi kraftfullt måste fortsätta med framöver. Universitetens autonomi är avgörande. Integriteten vi har som forskare är ett bidrag av mycket stort värde i samverkan. Besluten om vår framtid blir inte bättre än underlagen dessa vilar på.
Ett annat återkommande tema var vikten av att universitetslektorer och professorer deltar i undervisningen på våra lärosäten. Frasen ”det ska inte gå att köpa sig fri från undervisning” sades till exempel i flera debatter. Vi skulle vilja vidga diskussionen om utbildning och påminna om att det inte bara handlar om föreläsningar och liknande för grundutbildningsstudenter utan att forskarutbildning också är en mycket viktig del i lärosätenas utbildningsuppdrag. Kanske diskuterades det av några men vi hörde aldrig detta tas upp. För den som själv inte handleder doktorander kan det kanske te sig som att de är som vilken personal som helst i en forskargrupp men så är det inte. Att handleda doktorander och se till att de får en bra forskarutbildning tar tid, precis som det gör att undervisa på grundutbildningen. Att professorer och lektorer delar sin tid mellan forskning, undervisning och samverkan är såklart önskvärt. Samtidigt tror vi att man måste fundera över hur ett hållbart yrkesliv ser ut. Kanske är det inte rimligt att samma person är en briljant forskare, excellent lärare och samverkar med det omgivande samhället samtidigt. Ett mer hållbart alternativ kanske är att låta undervisning ta mycket tid under vissa perioder medan forskning får dominera under andra perioder.
En avslutande reflektion från Almedalen är att vi verkar ha brett stöd för de tankar som framfördes i akademins debattinlägg i Tidningen Curie nyligen. Flera rektorer och utredare klev upp bredvid oss på barrikaderna och argumenterade för ökad akademisk frihet, inklusive ett ökat lagligt skydd för lärosätenas rätt att bedriva undervisning utan politisk inblandning.
Akadmenin representerades i Almedalen av ordförande Maria Tenje, forskningspolitisk talesperson Mia Phillipson och ledamot Sara Strandberg, samt vd Anna Wetterbom.
Fyll i formuläret för att få Sveriges unga akademis nyhetsbrev. Det utkommer upp till sex gånger per år. Du kan närsomhelst välja att avsluta din prenumeration.