Debatt: Den akademiska friheten bör skyddas i grundlag

Vägen framåt går genom stärkt självbestämmande, inte genom ökad politisk styrning, skriver tre företrädare för Sveriges unga akademi, en organisation för yngre framstående forskningsledare.

Sydsvenskan: Den akademiska friheten bör skyddas i grundlag

Under senare år har vi sett en oroande utveckling i världen. I tidigare fullt utvecklade demokratier sker en gradvis nedmontering av demokratiska principer när politiker försöker styra kunskapsproduktionen. Även om den akademiska friheten i Sverige på ytan inte verkar vara hotad bygger den på en princip om ”armlängds avstånd” mellan politik och akademi. Nu ser vi med oro hur lätt denna princip kan ändras.

Regeringen utsåg nyligen externa ledamöter i styrelserna för statliga lärosäten. Samtidigt meddelades, utan förvarning eller diskussion, att universitetsstyrelsernas mandatperioder kortas från tre år till 17 månader.

Beslutet motiveras med det rådande säkerhetspolitiska läget och att man nu vill se till att personer med säkerhetspolitisk kompetens ska ingå i styrelserna och att förändringen värnar den akademiska friheten.

Vi ställer oss frågande till det resonemanget och oroas av att regeringen nu går ifrån principen om armlängds avstånd. Genom att öppna upp för politiskt motiverade tillsättningar av styrelseposter begränsar man lärosätenas oberoende och ökar statens inflytande.

Akademisk frihet omfattar både lärosätenas institutionella oberoende och forskarnas individuella akademiska frihet. Den gör det möjligt att fritt söka och sprida kunskap och uppmuntrar till öppen och kritisk debatt. Med tillgång till kunskap kan medborgarna fatta välinformerade beslut. Akademisk frihet är därför avgörande för en hållbar demokrati.

I Sverige är lagskyddet för lärosätenas institutionella självbestämmande förbluffande svagt. I en europeisk jämförande studie, Measuring academic freedom in Europe: a criterion referenced approach, återfinns Sverige på 26:e plats av 28.

Regeringens beslut visar hur skört skyddet för den akademiska friheten är i Sverige. Det bygger i huvudsak på tillit och besinning från politiskt håll, inte på robusta institutionella strukturer. Allt gott så länge dessa principer respekteras, men det är naivt att tro att detta inte kan förändras. Det är med andra ord hög tid att stärka det institutionella skyddet för lärosätenas självbestämmande.

För att säkra akademisk frihet och bygga robusta, oberoende institutioner för framtiden bör:

• en majoritet av lärosätets styrelse samt dess rektor utses av kollegiet. Idag tillsätts en majoritet av styrelseledamöterna, inklusive ordförande, av regeringen som i en handvändning kan välja att tillsätta en styrelse utifrån politiskt motiverade skäl. Det gör att en regering genom styrelsen kan påverka viktiga frågor som verksamhetens inriktning och andra frågor som styrelsen ansvarar för. Även rektor utses formellt av regeringen. Vi föreslår att Högskoleförordningen ändras så att en majoritet av styrelseledamöterna, samt rektor, i stället utses av kollegiet, det vill säga av forskarna och lärarna själva, och att den kollegiala representationen i styrelsen ska vara i majoritet.
• den akademiska friheten skyddas i grundlag. I Sverige skyddas forskningens frihet i grundlag. Motsvarande skydd för utbildning och den akademiska friheten saknas. För att långsiktigt garantera akademisk frihet och lärosätenas autonomi bör den akademiska friheten skyddas i en ny grundlag som innefattar forskningens frihet, utbildningens frihet och lärosätenas autonomi.
• en alternativ organisationsform övervägas. Statliga lärosäten är myndigheter och som sådana direkt underställda regeringen. Det står i konflikt med idén om fria lärosäten och är en viktig anledning till att Sverige hamnar så lågt i internationella jämförelser av lärosätenas institutionella autonomi. Det finns alltså anledning att överväga om det kan finnas en mer ändamålsenlig organisationsform som ger lärosätena bättre förutsättningar för institutionell autonomi.

Forskning bygger på internationellt samarbete och vi delar regeringens uppfattning att det medför risker. Våra lärosäten är vitala för att skapa ett motståndskraftigt demokratiskt samhälle och genom att stärka kollegiets inflytande ökar lärosätenas förmåga att hantera de svåra omständigheterna i omvärlden. Vägen fram går genom stärkt självbestämmande, inte genom ökad politisk styrning.

Artikeln undertecknas av
Mia Liinason, ordförande i Sveriges unga akademi
Ronnie Berntsson, vice ordförande i Sveriges unga akademi
Johan Rockberg, forskningspolitisk talesperson i Sveriges unga akademi