Vetenskaplig salong om hållbar forskning

Salongens inbjudna experter var Nina Wormbs, professor i teknikhistoria vid KTH, Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap och universitetslektor i klimatledarskap vid Uppsala universitet och Emmy Wassenius Wickberg, postdok inom miljö- och hållbarhetsvetenskap vid Stockholm Resilience Center på Stockholms universitet.

Vad är en klimathållbar akademi? Det är viktigt att agera ansvarsfullt när vetenskapens trovärdighet utmanas på många fronter. För att vi ska hålla Parisavtalet behöver utsläppen minska omedelbart och snabbt inom alla delar av samhället. Så även inom forskning och utbildning. Akademin har kunskap om hållbarhetsutmaningarna och förväntas vara innovativa och agera ansvarsfullt – annars äventyras förtroendet.

Ta del i debatten

Inom alla vetenskapliga områden är det viktigt att forskare deltar i samhällsdebatten och bidrar med sin kunskap. Utan kunskap går omställningen mot hållbarhet långsammare och det framgår inte hur angeläget det faktiskt är.
 
På salongen diskuterades skillnaden i att vara aktiv som forskare, utan att för den skull vara aktivist. Det är fullt möjligt att delta i samhällsdebatten med forskning som kompass menade panelen, och högskolelagen betonar forskarsamhällets ansvar att dela sin kunskap med samhället.
 
Kostnaderna för detta engagemang kan dock vara höga för individen. Forskare som deltar offentligt riskerar att utsättas för hat och hot. Det finns dock sätt att hantera detta – till exempel kan kollegor ta över mejlkorgen under en utsatt period. Det finns också steg-för-steg-guider för att värdera hat och hot med förslag på hur man kan agera beroende på situationen. Flera uttryckte att lärosätenas stöd till utsatta forskare ofta är otillräckligt och att detta är något akademin som helhet behöver bli bättre på.

Att bryta mönster

Internationell mobilitet – i form av samarbete över gränser och utbyten av idéer – är en av hörnstenarna i vetenskapens framsteg. Vi behöver ha generösa samtal om vilka resor vi vill premiera förslog experterna. Vore det möjligt att ge hållbarhet meritvärde, så att hållbara forskningsverksamheter främjar karriärutvecklingen?

Begreppet adaptiva cykler används till exempel inom ekologin för att beskriva hur system går igenom perioder av stiltje för att sedan tippa och genomgå förändring. Det har överförts och tillämpats på normer som är vanliga inom forskning, som exempelvis att man behöver resa mycket. Utvecklingen med billiga resor och ett ständigt informationsflöde spelar in och förstärker normerna. Akademisk framgång kanske inte behöver vara beroende av detta.^[1][2] Internationell närvaro kan vara som allra viktigast för yngre forskare som behöver bygga nätverk och få synlighet.

I mina forskningsprojekt måste jag redovisa hur varje krona använts, men min koldioxidbudget frågas det aldrig efter, konstaterade en yngre forskare.

I en enkätstudie vid KTH framkom att det finns ett stort stöd på lärosätet för få riktlinjer för hur anställda kan agera ansvarsfullt. I enkäten inkluderades fritextfrågan att om man fick en koldioxidbudget, vad skulle man göra? 500 svar inkom med spännande och konkreta förslag på vad man såg i sin respektive yrkesvardag som kunde göra skillnad.

Finns det en målkonflikt i att öka forskningens kvalitet och samtidigt minska utsläppen? Ett exempel på mer hållbara täta samarbeten med kollegor i andra länder kan vara att resa mer sällan och vara borta längre. Genom att bara justera de akademiska resvanorna kommer vi långt intygade deltagare från ett lärosäte som arbetar aktivt med koldioxidbudget. Vi kan komma en bra bit genom att syna invanda normer. Många tycker att det är existentiellt utmanande att jobba med klimat- och hållbarhetsfrågor. Men handling kan lindra och stärka.^[3]

Ett engagerat samtalande sällskap diskuterade länge i olika konstellationer över mat och dryck hemma hos den bästa och mest generösa salongsvärd vi kan tänka oss: Nina Rehnqvist.

Akademins värdar var Cecilia Engdahl, docent i experimentell autoimmunitet vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet, Ruth Pöttgen, docent i partikelfysik vid Lunds universitet och Peter Søgaard Jørgensen, docent inom miljö- och hållbarhetsvetenskap vid Kungl. Vetenskapsakademien och Stockholms universitet.

Läs mer

^[1] Wassénius, E., Bunge, A.C., Scheuermann, M.K. et al. Creative destruction in academia: a time to reimagine practices in alignment with sustainability values. Sustain Sci 18, 2769–2775 (2023). https://doi.org/10.1007/s11625-023-01357-6. ↩︎

^[2] Wynes, Seth & Donner, Simon & Ng, Steuart & Nabors, Noni. (2019). Academic air travel has a limited influence on professional success. Journal of Cleaner Production. 226. 10.1016/j.jclepro.2019.04.109. ↩︎

^[3] S. Schwartz, L. Benoit, S. Clayton, McKenna F. Parnes, L. Swenson, S. Lowe. (2022) Climate change anxiety and mental health: Environmental activism as buffer. Current Psychology. https://doi.org/10.1007/s12144-022-02735-6. ↩︎

Följ Sveriges unga akademi 

Ansvariga ledamöter