Återväxten inom akademin i fokus på SUA-dagen

Huvudtalare på SUA-dagen var Louise Archer, professor i utbildningssociologi vid University College London. Louise forskar om ungas intresse för en karriär inom akademin och hur faktorer som social klass, kön och etnicitet påverkar deras engagemang i vetenskap och forskning, framför allt när det gäller så kallade STEM-ämnen: naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.
 
I den storskaliga forskningsstudien ASPIRES har Louise och hennes kollegor följt en grupp unga människor från att de var 10 till att de var 22 år gamla. Genom att samla in enkätsvar från över 47 000 engelska ungdomar och göra över 740 intervjuer, har de undersökt vad som påverkar ungdomars utbildnings- och karriärval.
 
– Vår data visar att unga människor inte saknar intresse för STEM, men att det är svårt att koppla intresset till upplevelsen av att ”det här är för mig”, sade Louise Archer.
 
För att illustrera hur ungas syn på STEM kan utvecklas över tid, tog hon upp några fallstudier. Exemplen visade hur komplex processen är och hur samspelet mellan vetenskapligt kapital, identitet och utbildningssystem kan leda unga in i eller bort från STEM.
 
– Jag intervjuade en ung kvinna som hette Kate, som hade de högsta betygen i fysik av alla i den grupp vi studerade. Kate sade att hon aldrig skulle kunna ta en examen i fysik. Hon upplevde inte att ämnet stämde överens med hennes identitet.
 
Tyvärr ägnar vi mycket tid åt att dokumentera problemet och mindre tid åt att lösa det, menar Louise Archer, som avslutade med att ge ett antal råd om hur både utbildningspolitiken och undervisningen kan förbättras. Här handlar det bland annat om att utmana stereotyper, som att det krävs en ”killhjärna” för att plugga STEM eller att mattekunnande bygger på ”naturlig talang” – en typ av fördomar kan frodas såväl bland kompisar, som i familjen eller skolan.

Dyster syn på framtiden

Ulrik Hoffman, vd på analysföretaget Ungdomsbarometern, inledde dagens första panelsamtal med att ge en övergripande bild av svenska ungdomars engagemang, drivkrafter och ageranden.
 
Ungdomsbarometern visar bland annat att otrygghet är en uttalad faktor för unga 2024. Många känner sig pessimistiska när det gäller samhällets framtid och intresset för omvärlden har minskat. Generation Z är betydligt mer intresserad av pengar och materiellt välstånd än för några år sen.
 
Ulrik Hoffman berättade också att idén om vad en forskare gör har breddats bland svenska ungdomar. De har inte bara en ”Albert Einstein-bild” framför sig, utan också tankar om att forskning är intressant, men tidskrävande och svårt.
 
Föredraget följdes av ett panelsamtal om likheter och skillnader mellan den engelska och svenska kontexten. I panelen ingick Louise Archer, Julia Qiu, förbundsordförande Unga forskare, och Pernilla Nilsson, professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Halmstad och huvudsekreterare för utbildningsvetenskap på Vetenskapsrådet.
 
En likhet mellan länderna är uppfattningen att naturvetenskapliga ämnen kräver mycket tid, inte leder till en högre lön i slutändan, och därför inte är mödan värd. Förlegade föreställningar om vem som kan vara en forskare är också vanligt i både England och Sverige.
 
– Jag tror att studievägledningen är nedslående. Ungdomar får höra ”jag tror inte att du klarar av det”, eller ”är du säker på att du är rätt person för detta?” Det kanske har med identitetsfaktorn att göra, som Louise Archer nämnde, sade Julia Qiu.
 
Även Pernilla Nilsson och Louise Archer var inne på studievägledningens betydelse när det gäller att motverka fördomar. Många unga anser att man måste vara en stark person för att forska och det tycks finnas en bild av att flickor måste arbeta särskilt hårt, medan pojkar har naturliga talanger.
 
Hur kan vi då stimulera ett ökat intresse för forskning hos unga i Sverige?
 
– Jag tror att vi behöver rama in forskning på nya sätt och börja tidigt, redan i förskoleåldern. Vi talar mycket om innehållskunskap – fakta – men det behöver också sättas in i sammanhang där kunskapen kan användas, sade Pernilla Nilsson.
 
Julia Qiu menade att vi därtill behöver främja en social längtan efter akademin, och lyfta fram att universitetet är en plats där man träffar vänner.

Behov av kvalitativ grundutbildning

I dagens andra panel deltog Iman Ehsani, rektor för nystartade Järva gymnasium, Embla Persson, ordförande vid Sveriges Elevkårer och Margaretha Eriksson, programchef på Utbildningsradion. Deltagarna diskuterade hur skola, media och andra aktörer kan bidra till att odla ungas intresse för att studera vidare och så småningom kanske forska.
 
– Ungas lust att lära är stor, men det är en utmaning för dem att inte veta varifrån informationen kommer. UR försöker därför stimulera denna målgrupp att själv vara aktiv i valet av källor. Som ung i dag måste man förstå vikten av att kunna skilja mellan sant och falskt, påpekade Margaretha Eriksson.
 
UR ser därtill ett ökat behov hos lärare att få hjälp att förklara saker som händer i omvärlden och kunna koppla samman nyhetsnära samhällshändelser med läroplanen. För att möta upp detta har UR bland annat inlett ett samarbete med SVT kring ett nytt aktualitetsprogram som vänder sig till högstadiet och gymnasiet.
 
Järva gymnasium ligger i nordvästra Stockholm, i ett mångkulturellt område där över hundra språk talas och där det inte har funnits en gymnasieskola på många år.
 
– Det här är en satsning på att vända en negativ trend. Endast 40 procent i området når godkända resultat, jämfört med 80 procent nationellt. Det är tydligt för mig som har jobbat i Järva sedan 2005 att det behövs en gymnasieskola. Man brukar prata om utanförskapsområden – vi pratar i stället om potentialområde. Vi vill skapa en bra miljö och ge rätt verktyg, hellre än att skylla sjunkande resultat på elevunderlaget. Det behövs en plattform där ungdomar känner hopp och kan förvalta sina tankar och intressen, sade Iman Ehsani.
 
Fler borde göra som ni, kommenterade Sveriges Elevkårers ordförande Embla Persson.
 
– Det finns en tendens bland huvudmän att skylla på elevunderlaget. Vi måste inte lära alla unga att TikTok är dåligt, vi måste skapa en kvalitativ grundutbildning. Unga behöver konkret kunskap.
 

Akademin – en attraktiv arbetsplats?

Dagens sista panel handlade om vad vi behöver satsa på för att göra akademin till en attraktiv arbetsplats för framtidens vuxna så att en ny generation forskare kan bidra till samhällsutvecklingen.
 
Katarina Martinson, styrelseledamot inom Lundbergföretagen och ordförande för Lundbergsstiftelserna, inledde med att ge sin syn på samspelet mellan högre utbildning, forskning och företagande. Näringslivet behöver den kunskap som akademin producerar, akademin å sin sida har en del att lära av näringslivet när det gäller effektivitet och resultatorientering, menade hon.
 
Karl Wennberg, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan och SUA-alumn, framhöll att akademin, som den ser ut i dag, inte en attraktiv arbetsplats. Vi måste fundera på varför många lämnar akademin för andra sektorer, påpekade han, och tog upp låga doktorandlöner, hård konkurrens och otrygga anställningar som tänkbara förklaringar.
 
Elfva Barrio, förbundsordförande för S-studenter, var inne på samma linje.
 
– Det viktigaste att diskutera är resurstilldelningssystemet. Hur vi finansierar akademin har urholkats under de tre senaste decennierna. Det är kanske redan förödande för svensk kompetensförsörjning.
 
– Jag håller med Elfva, sade Simon Wallin, riksordförande för Moderata Studenter. Det handlar om akademisk frihet. Hur ser vi till att forskare trivs på jobbet och får forska om det de vill forska om? Vi behöver ha högre grundanslag och fokusera mindre på externa ansökningsprocesser som tar glädje och energi från forskningen.
 
Bättre förutsättningar för mobilitet är en annan sak som skulle kunna göra den akademiska karriären mer attraktiv, föreslog Karl Wennberg.
 
– Akademin är den enda arbetsplatsen där man kan vara kvar från studenten till att man blir gråhårig. Det är en av Sveriges mest inlåsta sektorer. Vi måste ha andra system, där det är möjligt att flytta med sin forskning eller byta mellan sektorer. Det vore bra för alla. Men då gäller det att näringslivet uppskattar akademisk kunskap och att vi forskare lär oss uppskatta erfarenheter från näringslivet, i stället för att tänka ”här kommer det någon med praktisk kunskap som vi ska tvätta bort”.
 
Avslutningsvis fick panelen frågan om de ansåg att det finns något som har förändrats till det bättre under de senaste åren?
 
– Det är ändå ett enormt privilegium att vara forskare! På mitt jobb möter jag dagligen mycket begåvade unga människor som är kreativa och ambitiösa. Vi väljer själva de frågeställningar vi vill undersöka, det är en härlig frihet, sade Karl Wennberg.  

Diskussionerna på SUA-dagen modererades av följande ledamöter:

Sofia Lodén, Gabriele Messori, Alison Gerber och Cecilia Engdahl