Unga akademins dag: Vetenskapen som brobyggare

Inledning och talmannens anförande

Unga akademins dag öppnades av Gabriele Messori och Elham Rostami, ordförande respektive vice ordförande. Den inledande hälsningen följdes av att ledamoten Björn Lundberg läste upp riksdagens talman Andreas Norléns skrivna anförande, då talmannen med kort varsel fått lämna återbud. I sitt tal betonade talmannen värdet av forskning och vetenskap för politik och demokrati.

Forskning med internationellt genomslag

Beatrice Crona, alumn från Sveriges unga akademi och forskningsledare vid Stockholm Resilience Centre, inledde den andra sessionen med att tala om de planetära gränserna – ett av världens mest citerade forskningsramverk. Ramverket visar vilka globala processer som måste hållas i balans för att vår livsmiljö inte ska rubbas.

Tillsammans med sin forskargrupp har Beatrice gjort teorin praktiskt användbar genom att översätta gränserna till mätbara indikatorer för hållbarhetsarbete och naturrelaterade risker. I dag används ramverket i styrdokument hos bland andra Naturvårdsverket och IPCC, och i strategier hos AP7 (Sjunde AP-fonden, Sveriges största fondförvaltare) och Europeiska investeringsbanken.

Därefter intervjuades Jessica Jewell, ledamot i Sveriges unga akademi och professor vid Chalmers tekniska högskola, som forskar om energiomställning och teknikens roll i samhället.

Jessica talade om ”vetenskapens samhällskontrakt” – forskarens ansvar att välja viktiga frågor, kommunicera brett och visa gott omdöme och ödmjukhet. Samtidigt, menade hon, behöver forskarsamfundet hitta nya vägar för att nå ut i dagens medielandskap. Samarbeten med nya typer av aktörer, och på nya plattformar, kan bli avgörande för att forskningen ska göra verklig skillnad.

När expertis möter politik

Den tredje sessionen handlade om hur forskning kan användas i politiskt beslutsfattande. På scenen möttes riksdagsledamoten Linus Sköld, ordförande i Rifo, och statsvetaren Carina Keskitalo, som länge arbetat inom EU:s rådgivande organ The Group of Chief Scientific Advisors.

Linus beskrev Rifo som en mötesplats där politiker och forskare lär av varandra – och där samarbetet kan växa. Han efterlyste fler initiativ som tar sin utgångspunkt i vad forskningen identifierar som samhällsproblem.

Carina gav inblickar från EU:s rådgivningssystem, där frågor från kommissionen omvandlas till forskningsuppdrag som snabbt sprids genom akademiernas nätverk. Hon nämnde Food from the Oceans som ett exempel på hur vetenskapliga resultat kan bli politiska beslut på kort tid.

En dramatisk mellanakt

Vetenskapliga presentationer följer ofta en välbekant struktur: problem, metod, resultat – gärna ackompanjerat av punktlistor och diagram. Men vad händer om forskaren i stället berättar så att publiken verkligen berörs?

I samarbete med regissören Linus Tunström har Sveriges unga akademi prövat vad som sker när forskningen möter teaterns berättarteknik. Syftet har varit att stärka ledamöternas förmåga att använda språk, röst och kropp för att väcka intresse och engagemang.

Deltagarna har arbetat både i grupp och enskilt med Linus, som coachat dem i text, röst och framförande. Årets deltagare var Sigrid Schottenius Cullhed, Ann-Kristin Kölln och Peter Søgaard Jørgensen.

Vetenskap som diplomati

Den fjärde sessionen inleddes på videolänk av akademins ledamot Lisa Hellman, professor i global historia vid Lunds universitet som under hösten gästforskar i Japan.

Hon tog med deltagarna på en historisk resa och visade hur vetenskap och diplomati länge gått hand i hand. Från senmedeltidens kunskapsutbyten till 1800-talets nationalstatsbyggen har forskare och diplomater korsat gränser – och ibland dragit dem. Vetenskapen har sällan varit neutral, påpekade Lisa, utan ofta knuten till politiska och ekonomiska projekt.

Samtidigt, framhöll hon, bär vetenskapen på en kreativ kraft som kan överskrida just dessa gränser. Ny kunskap uppstår i mötet mellan människor – och i en polariserad värld är det mötet viktigare än någonsin.

Efter Lisas inledning följde ett samtal mellan Finlands tidigare utrikesminister Erkki Tuomioja och Sveriges FN-ambassadör Nicola Clase.

Erkki berättade om sitt arbete med att samla historiker från olika länder till dialog – ett sätt att motverka hur historien ibland används för att rättfärdiga konflikter. När politiker och medier skapar fiendebilder, menade han, kan forskarsamfundet bidra genom att synliggöra fakta och nyansera berättelserna. Han uttryckte oro över hur vetenskapen i flera länder åter politiseras och hur nationalistiska tendenser hotar internationellt samarbete.
 
Nicola gav ett diplomatiskt perspektiv från FN, där vetenskapens roll blir allt viktigare. Hon beskrev hur evidensbaserad kunskap ligger till grund för förhandlingar mellan de 193 medlemsländerna, och hur forskare bidrar i frågor som rör artificiell intelligens och kärnsäkerhet. Ett tydligt exempel var när IAEA och CTBTO kunde visa att en misstänkt kärnvapendetonation i Iran i själva verket var en jordbävning – en insats som snabbt minskade spänningarna tack vare tilliten till vetenskapliga data.

Samtalet landade i en samsyn: Vetenskapen kan inte lösa alla världens problem, men den erbjuder ett gemensamt språk för förståelse, tillit och fredligt samarbete över gränser.

Nästa generation reflekterar

Mot slutet av dagen tog tre ungdomsledare plats på scenen för att dela sina reflektioner.

Rasmus Lindstedt, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, påminde om att högskolans samverkansuppdrag också handlar om utbildning – studenterna är ju lärosätenas viktigaste ambassadörer. Han efterlyste mer lyhördhet för studenternas erfarenheter och betonade att bredden inom forskningen, från teknik till humaniora, är avgörande för att möta framtidens behov.

Julia Qiu, ordförande för Unga Forskare, berättade hur hennes organisation väcker ungas intresse för vetenskap, ofta redan i gymnasiet. Hon nämnde elever som utvecklar AI-lösningar för cancerdiagnostik eller vill rena sjöar från plast som exempel på att viljan att bidra finns långt innan examen.

Elias Fjellander, vice ordförande för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer, betonade att unga måste inkluderas i internationella samtal, särskilt i en orolig tid. Han efterlyste fler arenor där barn och unga kan göra sina röster hörda och uppmanade till ett tätare samarbete mellan akademi, politik och civilsamhälle.

Tillsammans skickade de med ett enkelt men kraftfullt budskap: Prata mer med varandra – och låt de unga vara med och bygga broarna.

Forskningsministerns avslutande tal

På konferensens sista session höll gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm ett tal. Ministern menade att strävan efter kunskap är något djupt mänskligt. Forskning och innovation, sa hon, är avgörande för Sveriges konkurrenskraft, välstånd och förmåga att möta stora samhällsutmaningar.

Samtidigt pekade hon på de geopolitiska skiften som påverkar forskningen. Sverige och EU står inför ett försämrat säkerhetsläge, och varnade för hur öppenhet och internationellt samarbete ibland kan utnyttjas av främmande makt. Ministern nämnde Kina som exempel på ett land med både världsledande forskning och problematiska inslag som forskningsspionage, liksom den ökande politiska styrningen i USA.

I kontrast lyfte hon fram Sveriges förhoppning om att vara en akademisk fristad för forskare från hela världen – ett land där friheten att tänka, ifrågasätta och forska ska råda.

I det efterföljande samtalet med akademins ordförande Gabriele Messori tog Lotta Edholm upp balansen mellan fri och riktad forskning. Hon betonade vikten av att en stor del av forskningsmedlen fördelas i öppen konkurrens, samtidigt som samhällsutvecklingen ibland kräver strategiska satsningar, till exempel inom försvar och klimat.

På frågan om att grundlagsskydda den akademiska friheten svarade hon att friheten är avgörande för både forskningens kvalitet och för att politiken inte ska tysta forskarvärlden. Hon beklagade att arbetet med en utredning om lärosätenas självständighet mött politiskt motstånd, men försäkrade att utredningen ändå kommer att tillsättas.

Avslutningsvis diskuterades forskningens plats i den politiska debatten. Ministern konstaterade att forskningsfrågor sällan står högt på väljarnas dagordning – men att de indirekt berör nästan alla områden som dominerar politiken, från integration till vård och skola. Hon uppmanade forskarsamhället att ta en mer aktiv roll i att visa hur vetenskap bidrar till samhällsutvecklingen.

Samtalet avrundades med en gemensam tanke: Forskningen är både kompass och drivkraft i en orolig värld.

Konferensen modererades av Anna-Karin Johansson, tidigare generalsekreterare för Svenska Unescorådet.

Forskningsfyren

Foto där inte annat anges: Lars Pehrson/Sveriges unga akademi

Följ Sveriges unga akademi