Innebär forskningsproppen mer frihet eller styrning?

Presentationen av regeringens forsknings- och innovationsproposition är årets, om inte hela mandatperiodens, viktigaste forskningspolitiska händelse. En ny proposition släpps med fyra års mellanrum. Innehållet påverkar alla lärosäten, forskare och lärare både på strategiskt och i vardagen.

Redan förra hösten publicerade vi i Sveriges unga akademi vårt inspel till propositionen. Vi argumenterade där för en fri akademi, ett excellent och hållbart system och ett stärkt samhällsengagemang. Flera av våra förslag tycks ha infriats, eller åtminstone ligga i linje med våra önskemål. Till exempel innehåller propositionen satsningar på meriteringsanställningen biträdande lektor och insatser för att stärka Sveriges deltagande i EU:s ramprogram för forskning. Det är välkommet att regeringen vill underlätta för ökad mobilitet och satsar på att stärka karriärsystemet. Regeringen följer också Sveriges unga akademis förslag att utreda myndighetsformen för statliga universitet och högskolor.

Samtidigt innebär regeringens politik också styrning av forskningen. Propositionen fördelar medel med tonvikt på teknik, strategiska programområden och tillämpad forskning för konkurrenskraft. Totalt tillför regeringen 6,5 miljarder kronor till budgeten när propositionen är helt implementerad 2028. Av dessa utgör strax under 24 procent (1,5 miljarder kronor) det som regeringen i propositionen beskriver som satsningar på fri forskning av högsta kvalitet.

I en debattartikel som publicerades i Dagens Industri samma dag som regeringen höll sin presskonferens argumenterade vi för ett fritt system med mindre styrning, eftersom fri och nyfikenhetsdriven forskning av hög kvalitet är grunden för ny kunskap och innovation. Regeringens aviserade tonvikt på definierade områden skulle kunna vara en ytterligare förskjutning mot att politiska och ekonomiska intressen trumfar vetenskapliga. Det skulle inte gynna svensk forskning på sikt. En rapport från UKÄ tidigare i år visade att forskare själva anser att politisk styrning och forskningsfinansieringssystemet redan är utmanande för den akademiska friheten. Den utvecklingen vill Sveriges unga akademi fortsätta vara konstruktiv kraft för att vända.

Vi anser att målet för de statliga anslagen till forskning och utveckling år 2030 bör vara 1,2 procent av BNP, och det är bra att regeringen ökar investeringarna. Det är en ambitiös proposition där 6,5 miljarder tillförs. Senast en jämförbar satsning gjordes var 2008 (då satsades 6,9 miljarder i 2024 års priser).

Samtidigt är det ansvar som lärosätena och forskningen måste axla i dag större än någonsin. Behoven är därför stora och den här propositionen löser inte problemen med lärosätenas finansiering. Till exempel adresseras inte lärosätenas hyresmodell och finansiering av indirekta kostnader, och bara 25 procent av budgeten (1,6 miljarder år 2028) går till lärosätena – varav mindre än 50 procent är medel som i någon mån är fria.

Sammanfattningsvis så finns det både bra och mindre bra politik i den nya forskningsproppen. Forskarinflytandet över inriktningen på svensk forskning tycks minska eftersom merparten av resurserna fördelas efter politiska snarare än vetenskapliga prioriteringar. Det är en bekymrande utveckling. Å andra sidan finns det också ett mycket tydligt fokus på kvalitet, internationalisering och karriärfrågor, liksom att lärosätenas självbestämmande tas på allvar genom att ändamålsenligheten med myndighetsformen kommer utredas.