Inför forskningspropositionen: Den fria svenska akademin står på spel

Med ett fritt och självständigt akademiskt system, där forskare självmant tar ansvar för att lösa de viktigaste problemen och lärare är fria att utveckla starka och forskningsnära utbildningar, bygger vi en stabil grund för framtiden, skriver Sveriges unga akademi i Dagens Industri.

Läs i Dagens Industri: Den fria svenska akademin står på spel

Snart kommer regeringen presentera forskningspropositionen. Dessutom väntas en strategi för tekniska forskningsområden och våra nyvalda EU-parlamentariker i Bryssel börjar snart förhandla om nästa steg för den europeiska forskningen. Tillsammans kommer detta att forma förutsättningarna för svensk forskning och högre utbildning för överskådlig framtid.

För att Sverige ska kunna möta framtidens kända och okända utmaningar krävs en balans mellan strategiska satsningar och forskarinitierad grundforskning. Under året som gått har en betydande del av den forskningspolitiska debatten dock präglats av upprop för ökad politisk styrning av forskning, signerade av representanter för industri och näringsliv.

Ur dessa upprop framträder en bild där forskningspolitiskt beslutsfattande baseras på ekonomiska effekter. Forskning ska styras mot strategiska innovationsprogram (SvD 4/8) och (delar av) den offentliga forskningsfinansieringen ska konkurrensutsättas för att frammana kvalitet (Ny Teknik 29/10). I en ideologi med utgångspunkt i tillväxtpolitik reduceras lärosätena till kuggar i samhällets leverantörskedja.

Debattörerna har goda avsikter. Det problematiska är i stället den tidshorisont de ser för forskningspolitiken och vilken typ av åtgärder som är nödvändiga. För att träffa rätt måste svenska beslutsfattare ha en bredare och mer välgrundad syn på akademins värde.

Akademin är förvisso nyttig för samhället. Forskningen levererar teknik och kunskap till industri och näringsliv, och forskningsbaserad undervisning producerar framtida arbetskraft med konstruktiva färdigheter i kritiskt tänkande. Men värdet i akademin ligger inte bara i att skapa ekonomisk samhällsnytta.

Precis som att demokratin behöver oberoende domstolar, fri konst och en fri press, behöver den också en oberoende, fri akademi. Institutioner för vetenskap och faktabaserad kunskap där fria tankar frodas och granskas – själva kärnan i universitetens uppdrag – är ett fundament i öppen, demokratisk debatt, liksom en förutsättning för informerat beslutsfattande.

En ordning där politiker eller intressegrupper styr våra lärosäten för tankarna till auktoritära stater med kraftigt kringskurna mänskliga rättigheter. Sorgligt nog visar en ny rapport från UKÄ att politisk styrning redan i dag hör till de största utmaningarna för akademins frihet även i Sverige. Vi behöver alltså mindre styrning, inte mer.

Med mindre styrning följer inte att akademin skulle börja missköta sitt samhällsansvar. Tvärtom visar tillgänglig kunskap att forskare är bra på att tidigt identifiera viktiga och samhällsrelevanta utmaningar. Det var till exempel forskarna själva som utvecklade grunden för dagens artificiella intelligens (AI), och det var forskarna som först uppmärksammade mänskligheten på klimathotet.

Riktade satsningar kan bara adressera utmaningar eller kunskapsunderskott som vi redan känner till. För att hantera frågor som samhället inte ens vet borde ställas i dag krävs istället fri och nyfikenhetsdriven grundforskning. Forskningspolitiska beslutsfattare måste därför tänka en eller två generationer framåt: Vad händer då, om den forskning som ska lägga grunden för framtidens problemlösningar prioriteras ned i dag?

Politiken kan göra viktiga insatser för akademin. Till dessa hör att minska de tillsynskrav som ställs på lärosätena och som genererar onödig byråkrati, vilket regeringen glädjande nog har tillsatt en utredning om. Kvarstår gör bland annat att se över den hyresmodell som begränsar lärosätenas möjlighet att bedriva forskning och utbildning (SvD 16/9 2023) och att främja tydligare karriärvägar för att attrahera de allra bästa forskarna.

Regeringen bör också låta utreda möjligheterna att dela upp lärosätenas anslag så att förvaltningskostnader inte urholkar forskning och utbildning, samt omedelbart slopa det produktivitetsavdrag som systematiskt urholkar den högre utbildningen. Det skulle positionera Sverige som en framstående forskningsnation, till nytta för både industrin, näringslivet och det bredare samhället.

Politisk styrning kommer inte att lösa de problem som hämmar excellent forskning och utbildning. Regeringen borde i stället fokusera på att värna om en oberoende akademi som en del av ett demokratiskt Sverige och en försäkring mot okända utmaningar.

Med ett fritt och självständigt akademiskt system, där forskare självmant tar ansvar för att lösa de viktigaste problemen och lärare är fria att utveckla starka och forskningsnära utbildningar, bygger vi en stabil grund för framtiden.

Andreas Nord
Ruth Pöttgen
Erik Smedler
David Marlevi
Pierre Nyquist
Gabriele Messori