Bildning bidrar till tro på framtiden

I en osäker omvärld måste vi värna universitetens ställning som platser där människor kan utvecklas och få vara nyfikna. Kortsiktig marknadsnytta slår ut förmågor vi behöver, skriver vi i Svenska Dagbladet.

“Allt faller sönder; centrum håller inte längre”. W.B. Yeats berömda rader fångar något väsentligt i vår tid. Den gamla världsordningen många tagit för given skakas i sina grundvalar. Krig i världen. En eskalerande klimatkatastrof. Ökad oro för ekonomisk kris. Efterdyningar från en global pandemi. Vi lever i oroliga tider. Det är inte längre en känsla i marginalen. Det är en realitet som präglar människors vardag.

Vår samtids osäkerhet påverkar inte bara nuet, utan även vår framtid. Detta märks allra tydligast bland unga människor, där det finns flera indikatorer på att ungas framtidstro urholkas. Under 2025 rapporterade Folkhälsomyndigheten hur oro hos unga ökat under det senaste decenniet. I en studie från Handelshögskolan från samma år nämns hur Sveriges unga är ovanligt olyckliga i internationell jämförelse, och enligt World Happiness Report tillhör Sverige en mycket liten grupp länder där personer under 30 år rapporterar den lägsta livstillfredsställelsen av alla åldersgrupper. När ungdomar tappar sin framtidstro urholkas tilliten till vårt samhälle.

För att bryta denna negativa trend har universitets- och utbildningsväsendet en mycket viktig roll att spela. Vetenskaplig forskning är nödvändig för att hantera globala kriser och utmaningar. Men det handlar också om universitetens roll i samhället. Som en plats för förkovran. Som en plats för kritiskt tänkande. Som en plats där människor bereds möjlighet att forma och utforska sin identitet. Kort sagt en plats där tilltro till framtiden odlas.

Detta synsätt svarar inte bara mot flera av de utmaningar som nu riktas mot vårt demokratiska samhälle. Det är också helt i linje med de idéer som legat till grund för det moderna universitetets framväxt. Enligt det så kallade Humboldtska bildningsidealet – en av hörnstenarna i det moderna universitetsväsendet – ska universiteten inte bara utbilda yrkesfolk utan även forma självständiga individer och medborgare. Sociologer och historiker har beskrivit studentlivet som en övergångszon mellan ungdom och vuxenliv. Universiteten har ofta tagit en central roll för politisk och kulturell mobilisering bland unga. En plats för gemenskap och meningsskapande.

Denna roll har dock mer och mer börjat glömmas bort. I dagens klimat, med allt större fokus på tillväxt, nyttiggörande, och riktade satsningar, riskerar universitetens grundläggande bildningsideal att ge vika för en syn på universiteten som maskiner för marknadsnytta snarare än en fristad för mänskligt kunskapssökande. Utbildningar utformas i allt större utsträckning utifrån arbetsmarknadens krav, men framtidens Sverige behöver också kritiskt tänkande,  reflekterande medborgare.

Den enskilda studentens lust att lära, upptäcka, och förkovra sig har fått stå åt sidan för strömlinjeformade läroplaner. Den sittande regeringens inställning har varit tydlig under flera år: “Färre ska läsa fristående kurser” menade utbildningsminister Mats Persson under år 2024. Antalet distanskurser bör minskas följde efterträdaren Lotta Edholm upp med under år 2025. Samma år var Tidöpartiernas gemensamma linje gällande gymnasieutbildningen lika tydlig: färre egna val för eleverna.

Vi i Sveriges unga akademi ser med oro på denna utveckling. I dystra tider och i en osäker omvärld måste vi värna universitetens ställning som platser där människor kan förverkliga sin nyfikenhet och upptäckarglädje. Där de kan lära sig att navigera sin samtid. Där de tillåts reflektera över sin tillvaro. Och där de kan utvecklas till kritiskt tänkande, motståndskraftiga samhällsmedborgare.

Svenska unga mår sämre än sina föräldrar. Det de saknar är inte resurser utan riktning. När modern teknik gör kunskap tillgänglig för alla blir det mänskliga viktigare. Förmågan att tänka. Att samtala. Att skapa mening. Universiteten ska vara platser där detta formas, men istället skärs det i grundutbildningarna och i individens valfrihet. Detta är fel väg att gå.

Vi i Sveriges unga akademi vill lyfta fram tre avgörande områden för att åter sätta bildning och framtidstro i centrum:

1. Satsa på grundutbildningar. Grundutbildningen är den breda bas där flest studenter möter universitetet. Ökade kostnader och urholkade anslag riskerar inte bara kvaliteten i undervisningen, utan också universitetens förmåga att fungera som stabila orienteringspunkter i en osäker tid.
2. Öka möjligheten till breddning inom programutbildningarna. Valfrihet är inte ett problem i högre utbildning, utan en del av dess poäng. I en komplex samtid behövs människor med tvärvetenskaplig förståelse, som kan röra sig mellan perspektiv och ämnen.
3. Värna om universitetens bildningsuppdrag. När bildning trängs undan till förmån för kortsiktig marknadsnytta riskerar vi att förlora de förmågor som ger både motståndskraft och framtidstro: kritiskt tänkande, reflektion och omdöme. Stärk istället universitetens självständighet och lita på deras förmåga att utforma läroplaner för framtiden.

Universiteten ska onekligen fortsätta bidra till samhällets behov. Men om bildningens roll trängs undan, och studenters valfrihet tas bort, glömmer vi också det som driver samhället framåt. Nyfikenhet. Upptäckarglädje. Kreativitet. Stärk universitetens roll som centrum för mänsklig förkovran, och låt oss prioritera bildning som recept för stärkt framtidstro.